
i fredags käkade vi bacontoast till frukost. haha. vilket jävla skämt! fast puben vi satt på var så himla fin.

vi hattade omkring i stan igen. nisse köpte ett par FANTASTISKA skor på barkers of london, jag köpte dito fast på aldo för 100 pund mindre. sen var vi inne på liberty också – helt jävla ömejsing! de hade tagit in alexander mcqueens dödskallesjalar igen, och i hans butik på old bond street stod det vita liljor i fönstret och väktarna hade svarta sorgeband på armarna. 

sen krafsade vi omkring inne på uniqlo. köpte en JETEFIN jacka från jil sander-kollektionen som var NEDSATT!!! från £70 till £49!!! lycka. herregud. hade velat köpa så jävla mycket mer men tänkte att jag måste hejda mig.

solen. överallt kastar den ljus på fasaderna. åååååååååh. hade ingen aning om att jag saknade den så mycket, förrän den tittade fram på fredagseftermiddan.

jag älskar sånt här! när solljus reflekteras från fönstrena på andra sidan gatan. man ser mycket fint när man sitter på övre planet i en dubbeldäckare.

här nånstans gick vi av bussen och gick in på primark och vi båda fick migränchock. asså NI FATTAR INTE hur jävla mycket folk det var där inne och det var helt klart en av de absolut värsta shopping-upplevelserna i mitt liv!
nisse gav upp efter en stund och åkte tillbaks till hotellet och såhär i efterhand borde jag ha gjort samma sak… MEEEN som den tattarunge jag är så var jag tvungen att fynda. asså jag köpte t.ex. 14 par strumpor för £4, det är liksom mindre än 50 kr. sen köpte jag en t-shirt för £4, ett 5-pack trollor för £2 (fast de är värdelösa, alldeles påsiga på stjärten) samt en liten fickspegel med inbyggd lampa för £1. spegeln är typ det enda som verkligen var värt.

promenerade hem alldeles svettig och utmattad. kom osökt att tänka på ullared. den bleka vårkvällen var dock det som ställde allt till rätta igen. alltså, ni vet, när man kan känna lukten av våren liksom… så var det. det LUKTADE vår. och den svala, men inte kalla, luftens känsla mot huden… magiskt.

mitt i bayswater står ett jävla kråkslott till byggnad, ett gammalt hotell. vi gick förbi det flera gånger och ba *men vad i helvete*, för att det var så slitet att det inte ens borde kunna stå kvar. man såg fåglar flyga omkring INNE i rummen liksom! hotellet hette averard och när jag googlade på det hittade jag till denna stiliga hemsida som inte avslöjar någonting om hotellets nuvarande tillstånd…

här är vår gata. så himla fint!

här är vårt hotell. så himla fint! alltså det var verkligen SPOTLESS, vilket man tydligen inte kan säga om alla boenden i london, varken hotell eller bostäder. det var varmt och rent och så himla bra.

nu när jag skriver det här fick jag precis reda på att tunnelbanan inte går mellan alvik och hässelby strand p.g.a. snöovädret. och så tittar jag på bilden här ovan som jag tänkte skriva en bildtext till och inser att det konstaterandet är bildtext nog. stockholm: lamslagen trafik. london: grönskande rabatter.

på kvällen passade vi på att träffa både joanna och victor! fint med lite locals som har koll. båda pluggar här, juridik respektive musikskola. victor tog oss till pizza east, ett sjukt fint matställe i korsningen shoreditch high street/bethnal green road. det låg i nån utdömd gammal fabriksbyggnad och var fullsmockat och extremt livligt och högljutt. väldigt, hm, europeiskt! haha. jag och victor delade på MAGNIFIKA lammköttbullar till förrätt och jag tog in en spenatpizza till huvudrätt. asså ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH. stackars joanna som var glutenallergiker hade lite problem med att beställa men efter lite hjälp från en jättesnäll servitör blev det blomkålscarbonara (!) samt endiver med nån slags dipröra.

när vi kom ut därifrån var vi nog lite fulla tror jag. här är nisse och vicke vire.

och victor och joanna. haha så glada och fina. 

åh giovanna. så himla fin tjej.
vi har haft lite otur när vi har försökt träffas på senaste tiden, men nu klaffade allt så himla bra! haha ironiskt att man måste dra till london för att kunna ses! om en månad är hennes skola slut men det verkar som om hon lutar åt att stanna kvar ett tag till. jag hade definitivt gjort detsamma.

sen drog vi omkring i shoreditch och hamnade till slut på electricity showrooms på hoxton square. där hann jag hälla i mig en halv pint och sen var det stängningsdags. vi tog en nattbuss genom londons tomma bankkvarter, men det lyste inne på jättemånga av kontoren, med håglösa gestalter som hängde över skrivborden och försökte jobba, fast det var närmare gryning än skymning. victor berättade om vad han har hört om jobbkulturen här, med 3-4 timmars sömn per dygn i kontorssoffan, uppåttjack för att palla trycket och total avsaknad av vila och andrum. hu. jag flikade in och sa att det ju måste finnas något annat än statusen och de feta lönerna som är drivkraften och fördelen med såna yrken – annars står man ju inte ut, tänkte jag. men victor sa ”nej, för dem är det BARA om pengarna”. men herregud liksom – hur kan man tycka att det är värt det? jag må vara fascinerad av pengar och rikedom men assåååå… nej. jag skulle aldrig utsätta mig själv för nåt sånt där.









samt lite saker från 






och så lite vin också haha, vi hann aldrig dricka upp hela för att vi var så jävla trötta.





var helt ärligt sjukt deppig över att behöva lämna london. här är green park:







senaste kommentarer