alldeles nyss började jag söka på internet efter olika persiska klassiska vokalister och se om jag mindes nån från min barndom. på spotify fanns mest moderna artister i persian pop-genren, haha, typ googoosh. inte direkt nåt min pappa lyssnade på. sen, efter en lång stund av planlöst letande och klickande och lyssnande på intron hittade jag mohammed reza shajarian. och bomben slog ner.
lyssna på låten, golchehreh I, här. mitt persiska hjärta dunkar så enormt hårt just nu!
shit, det ENDA min mamma lyssnar på är shajarian. jag har alltid tyckt att gnolandet är så JÄVLA jobbigt, och det kan jag tycka lite än idag efter typ sjuhundra låtar (mamma gillar det här med repeat), men det är faktiskt jättefint. så himla mäktigt, jag kan inte ens urskilja vad han säger men det känns som att det är skitviktigt.
åh jag tycker att det där ”gnolandet” är så jävla vackert! frågade pappa igår vad ”golchehreh” betyder och han sa ”blomansikte”. HUR FINT?!