Monthly Archive for december, 2009

Page 3 of 9

we have found the child

50064556

hej vänner. här är lite reflektioner (reflexioner? vem fan skriver det med x? tydligen en korrekt stavning ändå) från igår:

egentligen är det oftast en dålig idé att gå och se en hjälte live; dina skyhöga förväntningar kommer inte att mötas och du kommer med all säkerhet att bli besviken. så ÄR det ju – och man vet att de egentligen inte kan toppa kanonerna från förr – första skivan, första föreställningen. så man försöker vara *realistisk* och inte förvänta sig sådär jättemycket, utan mer tänka på hur kul det är att det går bra för dom fortfarande och att det är roligt att få se dom live ändå. sen tänker man att ”eftersom att jag nu har så låga förväntningar kommer jag antagligen tycka att det är skitkul ändå” – och så höjer man sina förväntningar direkt igen. sådär håller det på, fram och tillbaka och man börjar sakta känna en liten oro för att man kanske behöver se en hjälte falla. man vill liksom inte konfronteras med faktumet att han kanske bara hade några goda år och numera bara är girig och vill turnera för att få in pluring, inte för att han har något nytt att säga. så går man där och ba ”700 spänn… shit. this better be worth it”

sen kommer man på sig själv med att sitta och skrika av skratt och glömma bort allt vad förväntningar och nervositet heter och så tänker man ”jävlar… he still got it”. för så var det igår; han har fortfarande ”det”, det där lilla som bara eddie izzard har. det där lilla som lyfter honom och gör honom till en klass för sig, som ingen annan av hans likar kan komma i närheten av.  inga enkla lösningar eller publikfrieri, endast genius. knivskarp, briljant hela vägen igenom. jag är sjukt lättad och glad över att inte behöva stå på tåget med 10 000 andra eddie izzard-fans och ba ”aja, han ser ut att vara frisk och kry iallafall” utan faktiskt stå där och försöka komma på ord som beskriver känslan, utan överdrifter eller underdrifter. det är svårt! men ja. det jag försöker säga; han är en jävla superhjälte och jag sörjer från djupet av mitt hjärta, alla er som aldrig har ”fattat grejen” med den här människan som skänkt mig så mycket skratt och glädje! alla som ”inte fattar grejen” kan ju inte annat än ha dålig humor.

DAMN alltså. worth every single sketet korvöre.

this is giant squid, signing off. //

Eddie

Asså FATTAR ni hur grymt detta kommer bli?!!

Isra

Han tror inte att jag kan blogga från mobilen men jag kan det!

inre skönhet

farm

”Hej vännen, hur är det? Drömde att du blev kidnappad inatt och att jag letade efter dig. Puss”

så stod det i ett sms som jag fick från sara på jobbet.

fotot är från acadia-maine.

last minutes with oden

jag vet inte om jag någonsin har sett något så vackert som den här lilla filmen om en f.d. kåkfarare och hans hund oden. jag kunde inte hålla mig samman, det tog ungefär en minut, sen kunde jag inte se något för alla tårarna. helt sjukt vackert.

här sitter man och mår bra

jag gick på mitt första spinningpass idag. halvvägs till gymmet insåg jag att jag hade glömt att ta på mig en bh. hur fan lyckas man med det? jag sa det till kvinnan i receptionen och undrade ifall det skulle störa någon, hade förväntat mig ett ”äsch då, det ordnar sig”, men istället fick jag ”oj då… eh… hmm… ska du ha något väldigt urringat på dig eller?” – haha, blev så paff över att hon faktiskt trodde att mina små halvcitroner skulle störa någon! det ordnade sig ändå, jag hade en ganska bylsig tischa och när man tränar spinning verkar det inte som att brösten guppar omkring så mycket.

själva träningen var sweet förstås. det var uppdelat i 30 min spinning och 30 min core (är inte säker på vad core är egentligen, men gissar att det typ är mage och rygg och andra stora muskler) och jag hade tänkt att jag skulle köra båda, men efter spinningen var jag så sjukt utmattad att det bara var att lägga ner. min kondis är obefintlig, min styrka lika så. aja, det är väldigt mycket ”lyssna på din kropp”-stämning på det där stället så jag klagar verkligen inte. det känns helt rätt och bra det här. mår så sjukt bra!!!

i övrigt var vädret helt makalöst vackert idag, jag kände mig 100% lycklig. alltså, ni vet sådär när man faktiskt tänker ”fan vad bra jag mår idag”, flera gånger. tänkte ”nu har jag tänkt det här så många gånger idag att jag måste blogga om det”. så nu har jag gjort det.

puss hej!

min plugghistoria

när jag senast gnällde över mitt plugg fick jag en fin liten kommentar som löd:

salamander :

åh, du pluggar ju persiska! kan du inte berätta mer om ditt plugg? typ varför du valt det, vad du tänkt göra sen? om du vill alltså :)

jag blir alltid så glad av sånt, tror sällan att nån bryr sig. ;) och det jag tror att folk ska bry sig om får jag ingen respons på, haha, har verkligen noll koll. men jag kan gnälla över min brist på koll i ett annat inlägg, här skulle jag mest skriva om att plugga (och helst hålla gnällandet på ett minimum).

för tre år sen tog jag studenten från norra real i stockholm, där jag gick sam/kultur. efter gymnasiet tog det ett år innan jag började plugga igen, då valde jag konstvetenskap I och senare även II på stockholms universitet. det satte väl inte direkt särskilt djupa spår, annat än i min plånbok p.g.a. den perverst dyra kurslitteraturen (jag startade t.ex. min första blogg när jag höll på att tentaplugga… så viktigt kändes det med konstvetenskap). dock känner jag väl att mitt konstintresse har fått lite mer kött på benen, så är det ju när man blir insatt i någonting – intresset följer med.

cityan ideal city, okänd konstnär. italiensk högrenässans (minns inte året).

efter ett antal oförutsedda och totalt omtumlande händelser tog jag en paus från skolan på en termin, innan jag fann en brinnande längtan efter att återupptäcka mina persiska rötter (min pappa kommer därifrån). helt på impuls och instinkt ringde jag till institutionen för orientaliska språk på SU två månader efter sista ansökningsdatum och kollade om det fanns platser kvar. det fanns det, så jag hoppade på kursen modern persiska I för ett år sen. där gäller det allra mest grundläggande, fick lära mig hela alfabetet från början (vilket man tycker att jag borde kunna efter att ha gått på hemspråk hela grundskolan – 9 år), men upptäckte att jag minns väldigt mycket ändå. mina klasskamrater är en väldigt blandad skara. vi hade en soldat som ska tjänstgöra i afghanistan, ekonomer och jurister och lite annat löst akademiskt folk som läser det p.g.a. meriten, sen har vi folk som är tillsammans med iranier och vill kunna kommunicera med deras föräldrar (HUR FINT?!) och såna som läser det för att det – rent objektivt – är världens vackraste språk (alltså, araber och judar – no hatin’ – men you ain’t got nothing on persiskan. när persiskan sjunger så låter det som att ni tuggar på grus. arabiska och hebreiska är inte vackra språk, sorry alltså).

anledningen till att jag hoppade på den här kursen är helt enkelt för att jag skäms över att jag har rötter i iran utan att kunna språket. jag var flytande fram tills jag började skolan, sen tappade jag det gradvis eftersom att pappa slutade prata persiska med mig. han har sagt att det berodde på att han tyckte att det kändes fånigt att prata persiska när jag envisades med att svara på svenska. skittråkigt, jag vet! men det är kul att kolla på gamla filmer från när jag var liten och sitter och pratar helt obehindrat, det känns totalt främmande med tanke på att jag nu har dödsångest  inför min muntliga tenta i januari.

och vad jag har tänkt göra sen… det har jag ingen aning om. nu är persiskan på sluttampen och det finns ingen fortsättning förrän till hösten, så jag gissar att jag under terminen som kommer bara kommer ägna mig åt jobbet. jag tänker inte alls långsiktigt, jag har ingen lust med det. hade planer på att söka in till arkitekthögskolan på KTH, vilket jag gjorde ett år också, men jag kom inte in och sörjer inte det så mycket heller. är tvärtom ganska glad över att jag slipper. jag sökte in till civilingenjörsprogrammet med inriktning på samhällsbyggnad på KTH i våras och blev antagen, men tackade nej. jag känner mig inte särskilt övertygad om att min frampressade pepp för något jag ”borde göra” kommer att hålla särskilt långt.

så jag antar att jag är en sån där fåne som väntar på sitt kall. min akademiske far vill helst att jag hittar ”den där jävla kallen” så snart som möjligt, min mor är väl kanske mer mañana mañana, även om hon gav mig a real hard time när jag tackade nej till civ.ing. i somras. men hon har sansat sig litegrann, haha.

hoppas att det här inlägget har stillat din nyfikenhet litegrann!

XOXO.