vill bara säga: tror detta är en följd av att delfinmusik under graividteten varit så populärt.
folk blir fucked up av sånt. garanterat.

visst… barn är barn och man kan inte göra så mycket åt saken. vi som inte har egna barn har säkert kortare stubin vad det gäller ouppfostrade ungar. vi har alla varit skrikiga och kladdiga själva.

vad jag inte tål med barn + café är föräldrarna. för mig känns det som att det är päronen som förstör för sina barn. föräldrar verkar vara ganska dåliga på att aktivera dem med något med något intressant, vilket resulterar i att barnet river och sliter i allt som är nytt och spännande. det andra jag inte gillar med föräldrarna är att de sitter på caféet så länge att barnen blir otåliga och börjar gråta/gnälla. vilken unge vill sitta och lyssna på pappa/mamma som pratar med någon vän om relationsproblem i tre timmar? och till sist: blöjluktande! ni vet: förälder lyfter upp ungen och luktar ner i blöjan precis när du stoppar in en bit chokladkaka i munnen. mums.
.-= hanna’s last blog: light green =-.

jag ska sluta rabbla barnpsykologi (lite skadad av min utbildning) men det är inte så enkelt som att lära barn något när man uppfostrar dem, däremot så är det enligt mig föräldrarnas uppgift att få det att fungera på det sätt de tycker passar bäst.
jag har ju inte egna barn men har jobbat med en hel del ungar och att använda sig av den auktoritativa metoden ger oftast bättre resultat. När barnen förstår anledningen till ens uppmaningar och regler och de själva får ett ansvar och också får vara med att bestämma vissa regler blir arbetet så mycket enklare.
sen så beror det såklart på ungarnas personlighet, ingen är perfekt ju.

när jag blir riktigt irriterad på någon brukar jag försöka tänka att alla har sina dåliga dagar, vuxna som barn, och man får ju ha lite överseende ibland med människor fastän de beter sig som idioter.

FN:s Barnkonvention skyddar barns rättighet att vistas på kaféer och i butiker? (linn)

Antingen inför man 10-årsgräns på ALLA kafféer eller så tillåter man barn överallt? (katten)

FN:s barnkonvention har absolut ingenting med det här att göra. Barns rättigheter är lika viktiga som alla andras men i det här fallet handlar det om FÖRÄLDRAR som vill sitta på kafé, det måste vara ytterst få föräldrar som tar sina barn till ett kafé för att BARNET ska ”få en kafèupplevelse” eller vad har du i åtanke? Att ”fostra min 2-åring i det offentliga rummet”?
Barnet i fråga har inte den blekaste om var denne är och, vågar jag påstå, bryr sig inte heller. Alex Schulman och andra föräldrar får gärna ta en fika med sin unge om de så önskar men om de inte kan förstå att deras barn KAN störa andra och respektera det, är det vi andra som är intoleranta då? Ingen skulle väl ta sin 2-åring till Facksal 3 i Stadsbiblioteket? Varför? För att det stör, oavsett om föräldern vill läsa en bok eller studera.

Varför är det helt tabubelagt att uttrycka irritation över små barn? Jag GARANTERAR att varje sanningsenlig förälder skulle erkänna att deras eget barn drivit dem näst intill vansinne några gånger under uppväxten, det är inget fel med det!
Barn kan irritera alla, något som nyblivna föräldrar desperat försöker blunda inför men förr eller senare kommer bli varse om. Problemet är att få vågar säga något, av rädsla för vad andra ska tycka.

Varför är ett fik med 10-årsgräns en omöjlig tanke? Om man, med BARNETS bästa i åtanke, kan förbjuda en 14-åring att se en våldsam film varför kan man inte ha en undre åldersgräns med den majoritet (!) som vill ha lugn och ro och en kopp kaffe i åtanke? Inte överallt, varför skulle det vara överallt? Låt butiken/kaféet välja, lattemammor och dylikt är ju en inkomstkälla för många ställen så alla lär ju inte förbjuda barnvagnar eller barn av viss ålder.

Det är precis som om alla är rädda för att uppfattas som en ”barnhatare”. Oroa er inte, man kan gilla barn hur mycket som helst men ändå erkänna deras sämre sidor. Och eftersom små barn inte kan föra sin egen talan eller ta ansvar för sina handlingar är det upp till föräldrarna att göra det, allt ansvar faller på er!
Att inte inse det, DET är det riktigt intoleranta.

haha, en ”nation av horor”! liiiiite väl magstarkt uttryckt kanske men jag fattar verkligen din poäng och håller med dig till 100% och kanske mer därtill. jag själv fick en ”sträng” eller ”auktoritär” uppfostran, med tydliga, alltså riktigt konkreta, regler om vad som är okej och inte. detta gällde till den dagen då jag fyllde 18 år, då sa mina föräldrar i princip ”our work here is done, nu får du göra precis som du vill”. jag är helt säker på att alla mina goda personliga egenskaper, t.ex. att jag har lätt för att dela med mig och som sagt, hänsyn för omvärlden, är direkta konsekvenser av mina föräldrars fasta hand. även att jag inte drack alkohol förrän jag var myndig och inte röker kan jag också tacka mina föräldrar för, för att bara nämna ett par förhållandevis obetydliga exempel.

alltså, det är klart att man ska respektera barns egna vilja men deras vilja borde inte få vara den som styr. då kommer man aldrig få någonting gjort och varenda liten detalj i vardagen kommer att bli ett krig. när jag var liten var det mina föräldrar som bestämde vad vi åt till mat, hur många par strumpor jag egentligen fick ha på mig, hur länge jag fick vara hos mina kompisar, om jag fick eller inte fick den där leksaken/godispåsen jag fått syn på när jag var ute. jag tjatade ALDRIG. jag har inte ett endaste minne av att jag grinat och skrikit och vrålat ”jag vill haaaa deeeeeen” – mina päron bekräftar att varken jag eller bror min sysslade med sånt. vi frågade kanske snällt, en gång. var det ett nej så accepterar man det, inte världens största förlust liksom. om det var ett ja, så blev man ju glad liksom. oftast var det ju ett ja såklart, mina föräldrar är inga snåla elakingar, de hade bara etablerat sig själva som de som tveklöst bestämmer i alla lägen och jag hajade att det enda sättet för mig att få vad jag vill ha är att vara snäll och fråga.

jag tycker bara att det känns läskigt att ge för mycket bestämmanderätt till små barn, det ger ju illusionen av att det alltid kommer vara lätt att få som de vill. de kommer aldrig behöva göra något speciellt eller anstränga sig nämnvärt, det gäller bara att meddela omvärlden om vad de vill ha och vips kommer de få det. det skapar helt falska förväntningar och ungen is in for heartbreak.

jaaaa, jag vet! charlie är helt SJUKT SÖÖÖÖÖÖT. det finns en bild där alex jämför henne med sinead o’connor och på den bilden är hon fan typ det finaste jag sett (KANSKE t.o.m. finare än min lillebror taimas – asså ja!). hon har så himla ”vuxna” ögon, de ser väldigt erfarna ut på nåt sätt. haha. *tick tack*

@katten

jag är mkt medveten om att det finns barn med diagnoser som t.ex. ADHD, herregud, och gör samtidigt en uppskattning om att av alla jobbiga ungar jag sett i mina dagar har kanske 3 eller maximalt 5 haft en sådan diagnos. resten handlar om skrikiga ungar som inte lyssnar när föräldrarna försöker lugna dem.

och JAG VET att alla ungar inte är likadana!

och NEJ, jag tycker inte att man ska sluta producera barn!

och NEJ, jag tycker inte att man ska införa 10-årsgräns någonstans!

och JA, jag tycker att man ska ha ett socialt liv trots att man har barn – herregud, jag är väl inte dum i huvudet?!

@linn

men asså, linn, ”grov inskränkning på mänskliga rättigheter”? HOLD YOUR HORSES. det jag skriver är ju att barn som stökar ner och skriker är jobbiga – vem fan tycker inte det? jag har väldigt svårt att tro att du skulle lida dig igenom en tunnelbaneresa på en sisådär 25-30 minuter med en högljutt ouppfostrat monster som kräver mer godis och börjar vråla på sin morsa när hon försöker påtala att aptiten blir lidande och att man kanske ska äta riktig mat istället. jag tror inte att du i sådana situationer tänker på stressen som barnen nuförtiden utsätts för, de växande barngrupperna och de allt mer frånvarande föräldrarna.

och tack @Filippa för din input och tack @Josefine för att du fattar att jag inte är 100% seriös. trodde inte att jag behövde skriva ut det, vid det här laget borde man ju ha förstått sig på mitt sätt att skriva och gnälla.

Och föräldrar ÄR mesigare nu. I alla fall som jag upplever det. De orkar helt enkelt inte med att uppfostra dem ordentligt. Eller så vill de inte göra det, de tror kanske att barnen uppfostrar sig själva. Och det lär de väl göra, när de slagits igenom dagis och sedan börjar skolan och ingen vill vara kompis med dem för att de är så jävla jobbiga. Uh.

Livet är inte lika dant när man får barn, kan inte bara mammor/pappor sluta dra med sina ungar på fikor hela tiden eller gå till barnvagnscafeer. Anpassa er!