jag vet inte vad jag har för förutfattade meningar av fotomodeller och annat fashionfolk. jag tror att jag överlag tänker att de är självupptagna, snikna och karaktärslösa överhuvudtaget. ibland undrar jag vad föräldrarna till dessa brådmogna 18-åringar tycker om att de ligger inoljade på en strand iförd endast en disktrasa och då har jag väl samtidigt tänkt att föräldrar som låter sina döttrar försvinna in i den där världen måste antingen ha icke-existerande föräldrainstinkter, eller så tror de att dotterns nyfunna stjärnglans ska smitta av sig lite på dem.
fast… det finns ju såklart undantag. brudar som jag har fått för mig är lite bättre än de andra – karaktärsmässigt alltså. typ mariacarla och daria. har läst några intervjuer och de verkar vara *vanliga tjejer* innerst inne, de ville inte prata om mode utan om typ hästar och resor och städrutiner och favoritfilmer och första kärleken och sånt som väl får anses vara *vanliga* samtalsämnen. sen hittade jag coco rochas blogg. coco är väl inte direkt min favoritmodell baserat på kampanjer hon har gjort eller ja – hennes utseende – haha, asså vaddå hon är ju modell så det är ju främst utseendet man bedömer henne på (jag tilltalas mer av de som ser ut som kvinnor, inte flickor). TYVÄRR. men vilken tur då, att hon har en blogg! där kan man se en annan sida; en fjantig, spinkig liten brud som susar omkring på manhattan på en kickbike och aldrig har klackar, eller ens smink, till vardags. men min positiva inställning till coco befästes i en skitfin video som filmats i photobooth, som föreställer coco och hennes pappa dansa och fåna sig till sången som king louie sjunger i djungelboken.
en annan grej man inser när man ser den videon är att; om det där är coco rochas pappa så kommer hon inte ha några som helst problem att överleva i the fashion furnace. [ohsococo.blogspot.com]
Jag är ett stort fan av just hennes blogg. Hon är väl söt att titta på också, men bloggen är den stora vinnaren när det kommer till henne.