jag älskar freddie mercury. jag har älskat honom sen jag var 13 år gammal och jag älskar honom fortfarande. det är inte så mycket queen och musiken – även om den ibland sitter där den ska! (typ när man är packad haha) – utan det är mer hans röst och majestätiska persona som jag blir helt ägd av. jag älskar sättet han för sig; så otroligt självsäker, vacker och stolt, som en makalös påfågel som valsar över scenen med en pipa som ingen annan. en äkta skönhet, a queen, en kung:
ni känner ju mig – jag är absolut ingen påhejare av sådär brutalt manliga uttryck; bredbenta mustascher, håriga bringor och muskulösa armar (hans sexualitet känns inte som en förmildrande omständighet). inte heller 40-åriga män med pudelfrisyr som har miljoner pund på banken och vars yrke består av att gitarronanera. inte heller svulstig arenarock för 75 000 ylande människor; no good can come from en 75 000 huvuden stor folkmassa! MEN – farrokh bulsara är undantaget som bekräftar regeln – han är en stridstupp; så stroppig, divig och dramatisk (och andra adjektiv som jag vanligtvis rynkar på näsan åt) med sån otrolig GRACE. jag kan inte annat än bli rörd till tårar av hans kristallklara röst (alltså fucking GULD rinner ur käften på den där jävla karln!!), explosiva uppenbarelse och skitfula överbett, haha, så jävla fin. magnifik.
idag är det 18 år sedan han gick bort och det är sant som de säger – only the good die young! vila i frid, you beautiful creature you. 
Follow me on Twitter!
Jag älskar att du älskar samma personer som jag älskar. Men SHIT är det redan 18 år sedan. Fan vad jag är gammal. Minns det som att det vore igår. Illa illa.
åh då är vi tre! han utstrålning är så AMAZING!
hehe, kolla in när mupparna sjunger queen: http://www.youtube.com/watch?v=tgbNymZ7vqY
Gud vad jag önskar att han levde!!!
Han var verkligen helt fantastisk på alla sätt