nu ska jag berätta lite för er om en bok som jag har läst ett tag, men som jag verkligen inte får rätsida på. den heter svenska flicka och är skriven av liw enqvist och handlar om en tjej som heter liw (hmm!). hon är bosatt i rom och istället för att jobba som tolk efter tolkskolan hamnar hon i ”strippbranschen”. hon försörjer sig som strippa och prostituerad och man får följa något så absurt som en strippas vardag. med betoning på vardag.
hon går upp på eftermiddagen, kokar lite kaffe, kollar lite på teve. tar fram kvällens kläder, lägger dem prydligt på sängen. tar en promenad, köper tidningen. går till jobbet på baren, super ner sig, strippar, ligger med någon för ett par hundra euro, hänger ”backstage”, bråkar med sina stripparvänner/konkurrenter, får skamliga erbjudanden, dansar lite till, skäms över att hon har en benig rumpa, viker ihop sina kläder och åker hem, bakar en god blåbärspaj (hon saknar sverige ibland)…
den här boken är HELT ABSURD, jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till detta eftersom att hon helt okritiskt berättar om hur det är att strippa och ligga med främlingar för pengar. jag har visserligen bara kommit lite mer än halvvägs, men om den här boken har någon slags ambition till att väcka diskussion så borde det kapitlet komma nu – för det här liknar mer en skittråkig blogg där alla inlägg börjar med ”hej allihopa [noll läsare]!” och slutar med ”hur har er dag varit?” och allt där emellan är en noggrann redogörelse för hur dagen har artat sig, när man käkade lunch och att man har tänkt ta det lugnt och kolla på idol ikväll. INGET MER. ingen debatt, inga känslor, inget filosoferande, ingen inre kamp, inga ”roliga anekdoter”, ingen bakgrundshistoria, ingenting.
om man försörjer sig på att strippa och ha sex för pengar och vill skriva en bok utan att diskutera och filosofera kring sitt yrkesval kan man faktiskt lika gärna låta bli att nämna sitt yrkesval överhuvudtaget – det gör mig bara irriterad och förvirrad. en riktig jävla teaser, man bara väntar på att hon ska vända sig inåt och berätta om annat än en strippas vardagslunk, men det händer aldrig. världens mest meningslösa bok.
Like
Amen jag har ett tips i strippgenren som är lite roligare och mer reflekterande. diablo codys berättelse om när hon jobbade som strippa i typ michigan eller nåt. tror den heter en strippas dagbok eller nåt annat fantasilöst. jag har nog berättat om den i somras redan. den är inte högkvalitativ läsning direkt, men iaf inte lika hjärndöd som svenska flicka verkar vara.