igår var jag på mcdonalds och skulle köpa lunch. jag står vid kassan och väntar på att min mat ska bli klar när personen bakom mig i kön beställer:
”en cheeseburgare att ta med, tack.”
rösten är bekant. jag vänder mig om och inom en armlängds avstånd från mig står LARS OHLY!!! 
jag måste ha fått en liten blackout, för jag sken upp och ba ”hej lasse!”, haha, han tittade på mig och ba ”hej hej!”. HAHAHAHHA! jag fattar inte hur det gick till, min hjärna måste ba *bekant ansikte* *hälsa*.
jag blev helt starstruck, stod där och svettades och hade hjärtklappning och ba ”lars ohly!! lars ohly!!!” för mig själv (inte högt, bara i huvudet). jag funderade på att säga till honom att jag är en partisympatisör men sen tänkte jag att det kanske är lite oskönt. han ba står på donken och vill ha sin jäla cheese och sen står nån storögd liten skitunge där och ba ”höhö heeeeej. ja röstar på deeeeeej”… så jag höll käften.
plus att de svenska äpplena äntligen blir klara. lagom små, med blodrött skal med den där perfekt vaxiga, glänsande ytan och den vita, sötsyrliga insidan. jag lovar att det var såna som växte i edens lustgård, och att det var en sån som snövit åt. hon käkade iallafall inga mjöliga jävla royal gala-äpplen, that’s for sure!
senaste kommentarer