fan. fan. fan. jag känner mig sådär fast igen. med jämna mellanrum får jag för mig att jag måste flytta från stockholm. jag får för mig att det är något fel på mig, eftersom att jag aldrig har gjort den där grejen som alla gör; flytta till en ny stad. kanske till och med ett annat land. NÄSTAN ALLA i min närhet har gjort det, jag är typ den enda som har varit bofast i stockholm oavbrutet i hela mitt liv. it’s bound to be trångt till slut.
jag skulle så jävla gärna göra Grejen, bara dra. helst till nåt som är större. kommer osökt att tänka på new york, alla kommer väl osökt att tänka på new york. det är dit alla åker när de ska försöka växa ur sin gamla lilla kruka, sträcka på rötterna och kanske få några nya knoppar. new york, new york. denna stad som är mer än en stad – i alla skildringar av den framställs den snarare som ett levande väsen. jag lovar, tänk efter! tv-serier är ett bra exempel på detta. i alla serier som utspelar sig i new york har new york en mycket central roll: seinfeld, how i met your mother, the nanny, vänner, gossip girl, heroes, ugly betty, och kanske allra tydligast; sex and the city. det måste betyda nånting.
nu handlar det ju inte riktigt om att jag har sett på teve att nevvan verkar najs, jag tycker bara jag behöver flytta nånstans och att NYC känns som ett ställe som jag skulle gilla. det är tillräckligt långt borta, men ändå inte helt oöverskådligt eftersom att man kan språket och redan har lite koll på stan, sjukligt nog. det är ju helt sjukt att man tycker sig ”ha koll”. aja. jag orkar inte sätta mig in i allt som en eventuell omlokalisering innebär, det räcker med att konstatera att det finns ca 12 500 000 träffar på sökningen ”how do people afford to live in new york”.
men jag blir så trött när folk ska flytta bara för att. det är liksom nåt skämmigt med att bo kvar i stan man bott i hela livet, nåt man ska förklara varför ens kan tänka sig det. ORKAR inte med när folk ska ut och se världen bara för att dom ska se världen.
menar inte att är fel att se sig om i världen eller att flytta, jag orkar bara inte med vissa av orsakerna till varför folk rycker upp sina rötter
jag har heller aldrig gjort grejen. visst, det kan var nyttigt. men man blir inte lyckligare som människa bara för att man byter land! så enkelt är det inte
nej, lyckligare blir man inte, hur gärna man än vill lura sig själv. men man har roligt under tiden man funderar på lyckan och livet.
Det är svårt att inte trivas i New York. Sen… hur mycket man än tycker att man har koll innan så är det verkligen en helt ny värld att upptäcka. Så om du inte känner att du har något du förlorar tycker jag definitivt du ska åka. Seriöst, hur många som åkt till New York tror du ångrat sig?
@ochjagba
meeeen asså, okej?! haha jag fattar inte varför du låter så jävla hostil i din kommentar – jag får helt enkelt utgå ifrån att du inte ”ORKAR med när [annahita] ska ut och se världen bara för att [annahita] ska se världen”. det handlar inte om att det är skämmigt att bo kvar i min födelsestad, det är bara det att jag känner av en begynnande dromomani, jag vill bara börja röra på mig och prova på att bo någon annanstans för att se om jag pallar. om min kärlek för stockholm och sverige förblir lika stark och orubblig, eller om jag kan älska andra städer? för alla andra städer jag varit i hittills har känts rätt lama i jämförelse med sthlm. nöjd? ber så himla mkt om ursäkt om jag gjorde dig upprörd… geez malin.
@linn
MEN VAAAD!! asså jag har inte sagt att jag behöver ”bli lyckligare” eller att jag tror att det garanterat kommer att hända bara för att jag byter land?! jag är bara NYFIKEN. erkänn att du också är det!
@karin
ja, ungefär så alltså! tack karin.
@Inanna
jag menar det… har sällan hört folk som åkt nånstans överhuvudtaget och kommit hem och ångrat sig och ba ”fan jag skulle stannat hemma”.
men geez, ta åt dig allt för tusan. för du skäms ju över att bo kvar, så allt handlar om dig eller hur?
skärp dig nu bruden, det är inte dig jag inte orkar med. då skulle jag inte bemöda mig att kommentera.
puss oki