umi says shine your light on the world

(foto: john of witney)

AHHHH!!! stockholm sportar världens kanske sämsta sommarväder just nu. det är inte bara mulet; det är svinkallt och regnigt också. i’m sure you’re all aware dock… jag längtar till varmare, soligare platser – min kropp har knappt hunnit tina av den klena vårsolen innan det blir kallt igen – mitt hår krasar av mentala iskristaller.

jag längtar till det som är mest lättillgängligt, valencias medelhavskust. några vänner till familjen har en liten lägenhet i alicante som jag, mamma och brorsan åkte till för nån sommar sen. och nu har pappa sagt lite svävande att ”jo, det är minsann väldigt dåligt väder här” och ”ja, det var minsann väldigt länge sen jag åkte utomlands” och ”ja, det vore minsann jätteroligt för lille taimas att få se havet och flyga flygplan”… jag hoppas att han tar tag i saken och frågar våra vänner ifall vi kan få låna lägenheten i ett par veckor, kanske två. alltså få saker skulle få mig att må så bra. jag har redan börjat fantisera; eftersom både pappa och nisse har körkort så kan man ju ta lite roadtrips och sådär, kanske t.o.m. en avstickare till barcelona över en helg. barcelona är inte så långt därifrån, det går direkttåg från alicante varje dag… och madrid är till och med ännu närmare… (hej karin! )

fan vad ÖVERJÄVLA NAJS det vore. 100% NAJS. jag minns när jag och brorsan satt på balkongen i eftermiddagshettan, efter att ha sköljt av oss saltvattnet från stranden. vi satt med varsitt glas iskall öl och dåsade, luften vibrerade av hetta mellan husen och vi satt och småkollade på byggarbetarna på andra sidan gatan som höll på att lägga tak (siesta, hallå?!). vi åt tortellini varenda jävla dag, haha, drack baileys och ba slappade satan. fy fan, det var länge sen jag var så avslappnad. varm ända in i själen.

här kommer lite bildkavalkad. ni som läste min myspaceblogg har redan sett dem, men det skiter jag i. kolla nurå:

hehe, gölliga små moggisar. de säger att vi är fett lika. bangar inte på att se ut som min brorsa, han är fan världens sötaste.

okej, 27 grader varmt typ kl. 21:30?!!! FATTA VAD NAJS. fast det var liksom aldrig tryckande hetta, det blåste en fläktande bris hela tiden och man blev liksom inte snusksvettig alls. det enda som störde mig temperaturmässigt var lägenhetens övereffektiva AC. frös på nätterna, haha.

asså MYYYYS, fatta att bo i det där turkosa huset?! på andra våningen är det nån byggkille som rotar omkring, det är säkert nån rik person från storstaden som har köpt typ hela våningsplanet och ska bygga sig en liten oas. hatar rika människor. seriöst. HATAR. eller det kanske är avundsjuka… det är en hårfin linje.

el barrio hette det här området. typ gamla stan, liksom. fanns massa koloniala referenser överallt, kändes lite ocoolt men det var ju så pittoreskt och genuint så vi sket i imperialistvibbarna.

en dag fick vi för oss att ta en promenad mitt i siestan. inte en kotte var ute. alla låg inomhus och dåsade med neddragna persienner.

nåt väveri jag hittade på en bakgata!

åh mina jelly flats från marc jacobs! de gick sönder när jag kom hem. precis som ett par prada-skor jag hade en gång. och mina whyred hirdwall. insåg för sent att dyra skor = dålig kvalle. kul att mina tygsneakers från typ H&M har hållit sjukt mkt längre än alla dyra skor jag haft.

hade glömt hur kortklippt jag var! göllig man e asså.

asså ÅÅÅÅ. min familj. så jävla gölliga. haha kolla morsan, hon försöker fota med mobilkameran men hon ser typ inte så jättebra så det tar alltid en miljon år innan hon trycker på knappen. min brorsa suckar. haha en annan grej med min mamma som är så himla fint och österbottniskt – hon är totalt opretentiös. hon har en väska från sonia rykiel men sportar den ändå som en tant; överfylld till bristningsgränsen och hängandes framför magen. men den har konstigt nog hållit rätt bra.

det här är utsikten hon skulle fota.

ett kloster i en liten by som hette altea.

AHHHHHHHHHH SHIT JAG VILL ÅKA TILLBAKA TILL ALICANTE! snälla pappa? pretty please?