Overheard i Kungsan på min lunch:
- Soc ringde igår… De frågade om vi kunde ta emot tre ungar som behöver fritidsplats under sommarn.
- Jaha, vad kan det vara för några äckliga typer?
- Jamen eller hur… Orkar inte med sånt. Nämen Åsa Nilsson sa bara att det är ingen idé att skicka ansökningspapper till dem för de kommer vi aldrig få tillbaks. De lär ju vara analfabeter.
- Hahahahaha! Ja verkligen!
Ba eh, och du ska vara fritidsfröken typ?
…eh.
du skulle tagit regestreringsnumret på na och anmält. tystdadsplikt liksom, hallå?
Gud, vilka vidriga jävla varelser. Jag upphör ALDRIG att förvånas (och rädas) av människors totala brist på empati och medkänsla. HUR kan man vara så fruktansvärt kall och OND?! Och HUR kan man välja att jobba med barn när man är sådan?
Sommarjobbade på dagis och fritids under några somrar för några år sedan, i ett av Malmös mest problemfyllda områden där många föräldrar var narkomaner, alkoholister, prostituerade och psykiskt sjuka. Fick höra ganska vidriga kommentarer från personalen även då. Värst av allt var hur de behandlade barnen som hade sådana föräldrar. Som att de ändå inte ha någon chans att bli normala. De tyckte liksom inte att det var lönt att lyssna på dem. Majoriteten av personalen var utbränd, gick på antidepressiva och tjatade sönder varandras huvuden tills någon av dem gav upp, gick hem och sjukskrev sig. Vissa satt de bara och stirrade rakt ut i luften i åtta timmar (jag överdriver inte) medan barnen gick loss på varandra. Ibland visste jag inte vem jag skulle tycka mest synd om.
Det är så synd om människan.
P.S Har lyssnat på maleke in khak manam på repeat cirka 25-40 gånger om dagen sedan du lade upp den. Om din besökarstatistik har gått upp på sistone så vet du varför. Haha. Så fruktansvärt fin den låten.