tack babes för kommentarerna på det senaste inlägget. jag har känt mig lite smått knäckt efter det, har inte riktigt vetat hur jag ska bete mig. ibland har jag tyckt att jag har överreagerat och ibland har jag velat lägga mig ner och skrika. jag kommer ju aldrig sätta mig bredvid en främmande man igen, liksom. okej, kanske om han är typ 11 år gammal, men ingen främmande vuxen man. oavsett hur snäll och reko han ser ut. för mannen i gallerian såg inte alls ut som ett perverst jävla kryp liksom. han såg helt vanlig ut. ganska snäll till och med. nåja. han lär må dåligt där han sitter nu.
det som sitter kvar mest, såhär i efterhand, är hans blick. själva runkandet är ju också otroligt chockande men blicken var något helt annat. han tittade på en som ett själlöst föremål, skrev jag i förra inlägget. det låter ju som något man ofta får höra om ”the male gaze”, men det jag menade med den ”klyschan” var att han såg på mig så som man ser på något som man inte förväntar sig ska titta tillbaka. som om man inte behöver oroa sig för en reaktion, som om man tittar på en tjej i en tidning. hon kan inte titta tillbaka eller reagera, hon sitter ju där hon sitter. men jag var ju ingen tjej i nån jävla smutsig tysk porrblaska, jag satt ju och käkade lunch på samma café som han. och jag tittade tillbaka men det brydde han sig inte om.
jaja. annars har det inte hänt så mycket den senaste tiden. jag jobbar hela helgen men det strålande vädret som har drabbat stan har ju satt en liten djävul på min axel som säger att jag borde sjukanmäla mig, så att jag har lite energi över för att hänga utomhus med vänner och öl. men jag tror att jag kan få till det ändå på något sätt, jag ska till uppsala direkt efter att jag stängt ner butiken ikväll. äntligen äntligen äntligen ska jag hälsa på hos ellen!
0 Responses to “but if martin luther was living…”