emoflikka *tindrar*

idag på tunnelbanan på väg hem satt det en tjej med fötterna på sätet mittemot. en kvinna bad henne ta ner skorna, hon lyssnade inte. kvinnan sa till henne en gång till, fick bara en sur blick som svar. till slut tog kvinnan tag i brudens fötter och tog ner dem från sätet själv, då ballade tjejen ur. började skrika; ”vad fan håller du på med, din jävla äckelkärring?!”, osv. kvinnan sa lugnt att hon blev ombedd att ta ner fötterna, men när hon sket i det så fick väl kvinnan ta ner fötterna åt henne. ”du ska fan inte röra mig, din gamla jävla fitta! hur fan vågar du?!”, lät det… oj oj oj. plötsligt hörde jag mig själv säga:

”men är du dum i huvudet? ta ner fötterna från sätet!”

till den förbannade tjejen. hon spände blicken i mig. ”HÅLL KÄFTEN DIN JÄVLA EMOFITTA. GÅ OCH CUTTA DIG I ARMEN OCH TA SJÄLVMORD ELLER NÅT!!!”, skrek hon… jag reagerade seriöst mer på ”emo” än ”självmord”, och blev lite störd över att hon sa ”ta självmord”. det heter antingen ”ta livet av sig”, eller ”begå självmord”, eller hur? aja, orka språkpolisa i det läget liksom… men jag ser väl inte ut som ett emo? jag har fått höra det förut, av en annan kaxig fjortistjej som jag beefade med nån gång i vintras. asså jag FATTAR inte, jag är en indieblatte, inget jävla emo! kvinnan, och en man som satt bredvid, tittade frågande på mig, de undrade vad emo är. men jag kunde inte riktigt ge en bra förklaring.

vi fortsatte bråka med tjejen. vi pratade sinsemellan, beklagade oss över att folk kan vara så jävla respektlösa. tjejen flikade in och sa ”JAG ÄR FAN INTE RESPEKTLÖS, DET ÄR NI SOM ÄR RESPEKTLÖSA! JÄVLA FITTOR, JAG SKA SPRÄTTA UPP HALSEN PÅ ER NÄR NI SOVER!!!”… jo, det är sant! hon SA så! helt sjukt mycket graphic language på henne asså, haha, nästan lite uppfriskande. man ba ”oj, den har jag inte hört förr”! till slut tystnade hon, satt och tjurade och snackade skit om oss i telefon med nån av hennes gangstapolare. sen hörde jag mig själv säga ännu en grej jag inte hade planerat:

”du tog det väl inte personligt?”

hon tittade på mig igen.

”vad sa du?!”

”asså… ta det inte personligt, det är inte dig vi är arga på. jag känner bara att jag måste säga till istället för att sitta tyst och vara sur på dig resten av resan. det var bra att du tog ner fötterna till slut.”

jag väntade mig en avsnäsning av absolut toppklass, hon hade ju verkligen bevisat att hon kunde bråka. men jag fattade inte varför jag skulle sträcka ut en hand till den lilla snorungen, jag var ju visst sur på henne. hade jag vågat hade jag gett henne en smäll på käften för att hon pratar smörja om självmord, det kändes fan inte okej någonstans och min ebba-tatuering började svida. men istället bestämde sig min reptilhjärna att jag skulle vara diplomatisk. jag satt och tittade på henne i väntan på hennes svar. hon kollade ut genom fönstret. sen mumlade hon något ohörbart. jag utgick ifrån att det var en riktigt grov svordom och fräste fram ett ilsket: ”VAD FAN SA DU?!”

”asså… förlåt för att jag sa såna grejer. jag har problem med ilska.”

”oj… jaha.”

”kan liksom inte kontrollera mig. sorry.”

”nej, vaddå, det är ingen fara. jag hade nog också blivit sur.” (once again with the diplomatiska blatten som vuxit upp i konflikträdd svennemiljö, haha)

kvinnan flikar in: ”men varför kallade du henne för emo? vad är emo?”

”det är en sån som skär sig armarna och tar självmord. och sånt där.”

kvinnan var helt utom sig. ”VA?! vill du att hon ska ta livet av sig?! förstår du hur hemskt det är att säga så?”

”nej… jag bara sa så. jag vet ingenting om henne, förlåt. jag bara sa så.”

asså jag smälte. jag blev helt tagen på sängen av denna plöstliga ånger och skam, jag hade verkligen inte räknat med det. hon såg så jävla liten ut, och samtidigt så stolt över att hon vågade säga förlåt. man såg verkligen hur hon hoppades att jag inte skulle ta illa upp, att jag inte skulle bli ledsen och gå hem och skära mig i armarna för att jag blev kallad för emo. jag förlät henne där och då. jag vet inte ens om jag blev särskilt sur från början, jag gav mig mest in i grälet av ren fascination. jag, kvinnan och mannen gick av, tjejen fortsatte mot hässelby strand. de vuxna människorna babblade på om mobiloperatörer som inte håller vad de lovar, coop forums dåliga kundservice och om stickning och handarbete… men jag kunde inte sluta tänka på den lilla förbannade tjejen. det kändes så stort på något litet, vardagligt vis.

så, till den arga lilla förortsbruden som kallade mig för fitta och bad mig att begå självmord:

du är fin. jag önskar att jag var din syster.