Monthly Archive for maj, 2009

but if martin luther was living…

tack babes för kommentarerna på det senaste inlägget. jag har känt mig lite smått knäckt efter det, har inte riktigt vetat hur jag ska bete mig. ibland har jag tyckt att jag har överreagerat och ibland har jag velat lägga mig ner och skrika. jag kommer ju aldrig sätta mig bredvid en främmande man igen, liksom. okej, kanske om han är typ 11 år gammal, men ingen främmande vuxen man. oavsett hur snäll och reko han ser ut. för mannen i gallerian såg inte alls ut som ett perverst jävla kryp liksom. han såg helt vanlig ut. ganska snäll till och med. nåja. han lär må dåligt där han sitter nu.

det som sitter kvar mest, såhär i efterhand, är hans blick. själva runkandet är ju också otroligt chockande men blicken var något helt annat. han tittade på en som ett själlöst föremål, skrev jag i förra inlägget. det låter ju som något man ofta får höra om ”the male gaze”, men det  jag menade med den ”klyschan” var att han såg på mig så som man ser på något som man inte förväntar sig ska titta tillbaka. som om man inte behöver oroa sig för en reaktion, som om man tittar på en tjej i en tidning. hon kan inte titta tillbaka eller reagera, hon sitter ju där hon sitter. men jag var ju ingen tjej i nån jävla smutsig tysk porrblaska, jag satt ju och käkade lunch på samma café som han. och jag tittade tillbaka men det brydde han sig inte om.

jaja. annars har det inte hänt så mycket den senaste tiden. jag jobbar hela helgen men det strålande vädret som har drabbat stan har ju satt en liten djävul på min axel som säger att jag borde sjukanmäla mig, så att jag har lite energi över för att hänga utomhus med vänner och öl. men jag tror att jag kan få till det ändå på något sätt, jag ska till uppsala direkt efter att jag stängt ner butiken ikväll. äntligen äntligen äntligen ska jag hälsa på hos ellen!

sexuellt ofredande

en annan grej hände mig idag förresten. som var jobbig på ett helt annat vis. asså snälla läs detta! jag vet att jag har uppfyllt min kvot för långa inlägg för idag, men jag vill verkligen att ni läser detta.

jag satt och käkade lunch i gallerian. jag får plötsligt ögonkontakt med tjejen som jobbar på caféet, hon ser otroligt besvärad ut och gestikulerar lite diskret bort mot en man som sitter något säte ifrån mig. jag ser bara hans huvud för det finns en glasmonter i vägen. han tittar ömsom på mig, ömsom på tjejen bakom disken. men han tittar liksom inte på oss, utan mer som att ögonen vilar på oss. han söker inte ögonkontakt utan tittar på oss som om vi inte ens har ögon. så som man tittar på ett själlöst föremål; en soffa, ett par skor, ett träd, en bil. han ser ut att vara lite väck i skallen med sitt mållösa stirrande, ”jävla alkis” tänker jag. fattade inte riktigt varför tjejen bakom disken såg gråtfärdig ut, jag tänkte väl att hon syftar på något annat än mannen, eller att hon har en jobbig dag på arbetet och typ ser sig förtvivlat omkring efter vilka som kan ha sett henne vara nära ett mentalt sammanbrott vid kaffemaskinen… ”stackarn”, tänker jag, och är tacksam över att jag inte jobbar på café längre. poletten har verkligen inte trillat ner vid det här laget.

sen kommer det fram en kostymklädd kvinna till tjejen bakom disken. en skitsnygg, stram biznizwoman med asiatiska drag och jag tänker att hon är säkert en sån som får män att gråta. stenhård är hon. hon säger:

”jag har ringt dem nu, de är på väg.”

”okej”, säger tjejen vid kaffemaskinen. skakar på huvudet, skrattar till lite nervöst. hon tittar på mig igen, den strama biznizkvinnan gör också det. de båda tittar menande på mannen igen och av ren reflex gör jag också det. det är då nånting börjar röra sig i min skalle. han har vänt huvudet uppåt och hans kropp sitter liksom och rycker och skakar. det är då jag fattar. jag fattar vad det är han sitter och gör: han sitter på ett café mitt i gallerian och onanerar. han sitter på ett café mitt i gallerian och onanerar, åt mig och tjejen vid kaffemaskinen.

det börjar stocka sig i halsen, jag känner hur en för mig helt obekant känsla av rädsla och bottenlöst äckel intar min kropp. jag har aldrig varit med om detta förut, jag är i en sån fullständig chock att jag börjar halsa mitt kokheta kaffe för att se obesvärad ut. jag vet inte varför jag försöker se obesvärad ut. jag är skiträdd och äcklad bortom all vett och sans.

det kommer en väktare. han lägger en fast hand på mannens axel:

”vad håller du på med?”

jag vet inte hur en public fornicator brukar reagera i en sån situation, men den här mannen blir iallafall sjövild. han börjar flaxa med armarna, spiller ut saker som står på disken och väktaren försöker övermanna honom. det går inte så bra; avskummet sparkas och åmar sig och försöker komma loss. det kommer en till väktare och försöker få ordning på honom, men han är envis. det springer ut fler väktare ur andra butiker, de drar på sig läderhandskar och kastar sig över honom. jag gömmer mig bakom glasmontern med paniken i halsgropen och sippar chockat på mitt fortfarande lika kokheta kaffe och struntar i att jag har bränt insidan av min mun. jag försöker bara se obesvärad ut. folk börjar samlas omkring högen av väktare som ligger och brottas mitt på gallerians golv, de står helt ogenerade och tittar på som om det vore en gatuteater.

sen kollar jag på klockan, min lunch är slut. det känns som om jag överger den andra tjejen när jag går, men jag går ändå. när jag går tillbaka till butiken så ligger de fortfarande och brottas med honom, hans högljudda skrik ekar genom gallerians långa korridor och jag sitter utanför lagret en lång stund innan jag pallar gå in igen.

och jag har aldrig känt mig så jävla smutsig och kränkt i hela mitt liv.

emoflikka *tindrar*

idag på tunnelbanan på väg hem satt det en tjej med fötterna på sätet mittemot. en kvinna bad henne ta ner skorna, hon lyssnade inte. kvinnan sa till henne en gång till, fick bara en sur blick som svar. till slut tog kvinnan tag i brudens fötter och tog ner dem från sätet själv, då ballade tjejen ur. började skrika; ”vad fan håller du på med, din jävla äckelkärring?!”, osv. kvinnan sa lugnt att hon blev ombedd att ta ner fötterna, men när hon sket i det så fick väl kvinnan ta ner fötterna åt henne. ”du ska fan inte röra mig, din gamla jävla fitta! hur fan vågar du?!”, lät det… oj oj oj. plötsligt hörde jag mig själv säga:

”men är du dum i huvudet? ta ner fötterna från sätet!”

till den förbannade tjejen. hon spände blicken i mig. ”HÅLL KÄFTEN DIN JÄVLA EMOFITTA. GÅ OCH CUTTA DIG I ARMEN OCH TA SJÄLVMORD ELLER NÅT!!!”, skrek hon… jag reagerade seriöst mer på ”emo” än ”självmord”, och blev lite störd över att hon sa ”ta självmord”. det heter antingen ”ta livet av sig”, eller ”begå självmord”, eller hur? aja, orka språkpolisa i det läget liksom… men jag ser väl inte ut som ett emo? jag har fått höra det förut, av en annan kaxig fjortistjej som jag beefade med nån gång i vintras. asså jag FATTAR inte, jag är en indieblatte, inget jävla emo! :confused: kvinnan, och en man som satt bredvid, tittade frågande på mig, de undrade vad emo är. men jag kunde inte riktigt ge en bra förklaring.

vi fortsatte bråka med tjejen. vi pratade sinsemellan, beklagade oss över att folk kan vara så jävla respektlösa. tjejen flikade in och sa ”JAG ÄR FAN INTE RESPEKTLÖS, DET ÄR NI SOM ÄR RESPEKTLÖSA! JÄVLA FITTOR, JAG SKA SPRÄTTA UPP HALSEN PÅ ER NÄR NI SOVER!!!”… jo, det är sant! hon SA så! helt sjukt mycket graphic language på henne asså, haha, nästan lite uppfriskande. man ba ”oj, den har jag inte hört förr”! till slut tystnade hon, satt och tjurade och snackade skit om oss i telefon med nån av hennes gangstapolare. sen hörde jag mig själv säga ännu en grej jag inte hade planerat:

”du tog det väl inte personligt?”

hon tittade på mig igen.

”vad sa du?!”

”asså… ta det inte personligt, det är inte dig vi är arga på. jag känner bara att jag måste säga till istället för att sitta tyst och vara sur på dig resten av resan. det var bra att du tog ner fötterna till slut.”

jag väntade mig en avsnäsning av absolut toppklass, hon hade ju verkligen bevisat att hon kunde bråka. men jag fattade inte varför jag skulle sträcka ut en hand till den lilla snorungen, jag var ju visst sur på henne. hade jag vågat hade jag gett henne en smäll på käften för att hon pratar smörja om självmord, det kändes fan inte okej någonstans och min ebba-tatuering började svida. men istället bestämde sig min reptilhjärna att jag skulle vara diplomatisk. jag satt och tittade på henne i väntan på hennes svar. hon kollade ut genom fönstret. sen mumlade hon något ohörbart. jag utgick ifrån att det var en riktigt grov svordom och fräste fram ett ilsket: ”VAD FAN SA DU?!”

”asså… förlåt för att jag sa såna grejer. jag har problem med ilska.”

”oj… jaha.”

”kan liksom inte kontrollera mig. sorry.”

”nej, vaddå, det är ingen fara. jag hade nog också blivit sur.” (once again with the diplomatiska blatten som vuxit upp i konflikträdd svennemiljö, haha)

kvinnan flikar in: ”men varför kallade du henne för emo? vad är emo?”

”det är en sån som skär sig armarna och tar självmord. och sånt där.”

kvinnan var helt utom sig. ”VA?! vill du att hon ska ta livet av sig?! förstår du hur hemskt det är att säga så?”

”nej… jag bara sa så. jag vet ingenting om henne, förlåt. jag bara sa så.”

asså jag smälte. jag blev helt tagen på sängen av denna plöstliga ånger och skam, jag hade verkligen inte räknat med det. hon såg så jävla liten ut, och samtidigt så stolt över att hon vågade säga förlåt. man såg verkligen hur hon hoppades att jag inte skulle ta illa upp, att jag inte skulle bli ledsen och gå hem och skära mig i armarna för att jag blev kallad för emo. jag förlät henne där och då. jag vet inte ens om jag blev särskilt sur från början, jag gav mig mest in i grälet av ren fascination. jag, kvinnan och mannen gick av, tjejen fortsatte mot hässelby strand. de vuxna människorna babblade på om mobiloperatörer som inte håller vad de lovar, coop forums dåliga kundservice och om stickning och handarbete… men jag kunde inte sluta tänka på den lilla förbannade tjejen. det kändes så stort på något litet, vardagligt vis.

så, till den arga lilla förortsbruden som kallade mig för fitta och bad mig att begå självmord:

du är fin. jag önskar att jag var din syster.

assååå…

sofi fahrman ska tydligen romandebutera hon också. jag tänker bara ÅH NEJ. såhär säger hon i resumé:

– Jag har skrivit min första roman. Den handlar om en modebloggande ung tjej som bor i New York och som sedan kommer tillbaka till Stockholm och festandet runt Stureplan.

– Den innehåller kärlek, sex, festande, mode och relationer.

jag känner liksom att den typen av människor redan är så jävla överexponerade. de är kraftigt överrepresenterade bland bloggare, jag tycker att det borde räcka så. jag står seriöst inte ut med att de ska få ännu mer utrymme.

tigerhaj

tiger-shark

jag vet inte om jag någonsin har sett något mer fulländat. alla foton är tagna av eldad hagar.

teheran 1951

5832255_e94fc970c0

tropic of capricorn

2009-05-27-012

ny hårfärg!

2009-05-27-021

ny parfym!

hehe. jag är löjligt nöjd med båda. :yay: nu ska jag lägga mig i soffan bredvid nisse och kolla på seinfeld.