Intervjuad i Ottar

En tjej som gillar dej

Tjena hej, er tjej fick vara med på en fin grej, i tidningen Ottar. En av mina favoritskribenter Sara Martinsson har skrivit ett grymt reportage om ”beautyfeminism” – man har ju lyckats bli en av dess poster girls på något vis. Jag blir ofta intervjuad om just dessa ämnen och det blir lätt tjatigt, men jag tycker att journalister på den senaste tiden har blivit mycket vassare och hittar nya intressanta vinklar, så att samtalet lyfter från den trötta utgångspunkten ”kan smink vara feministiskt?”. Sara Martinsson brukar skriva på Politism, som ju min käre make är chefredaktör för. Sara producerar regelbundet fantastiska texter – framförallt i den populärkulturella delen Politism X – de är så genomarbetade och rakt skrivna, har fan aldrig läst något mediokert av henne.

En av texterna jag gillar mest är hennes reflektioner av svensk musikjournalistik i förhållande till Oskar Linnros besvikelse över avsnittet om honom i P3 Musikdokumentär: Därför är det inte konstigt att Oskar Linnros blir förbannad. Texten är ett skolboksexempel på hur en journalistisk text oftare borde vara; en förklarar verkligheten på ett begripligt sätt för en som inte är insatt (jag vet verkligen nada om musikjournalistik eller dess utveckling), samtidigt som skribentens egna åsikt är tydligt och inte dolt. Det blir enkelt för mig att dels lära mig mer om verkligheten, se lite fler nyanser och förstå om jag håller med skribenten eller inte. Hon har också skrivit utmärkta texter om kvinnor och muskelbyggande samt Avicii.

Det var skitkul att snacka med henne och svara på hennes kluriga frågor, och hon förvaltade vårt samtal så himla väl. Verkligen en av de finaste reportagen jag fått äran att medverka i. Läs om vad jag, Karin Petersson, Aysha Jones och Kakan Hermansson har att säga om beautyfeminism i Ottar här: ottar.se/artiklar/beautyfeminism.

Sminkad av min 12-åriga lillebror

Cremorlab *slurp*

**Inlägget innehåller annnonslänkar**

Jag har fått en hel del k-beauty genom åren och ett av varumärkena som sticker ut är Cremorlab. De bygger hela sin affärsidé på något tjusigt thermalvatten med extra hög mineralkoncentration. Det här vattnet har de döpt till T.E.N (Thermal water Therapy, Eco Energy och Natural Nourishment), ja det är ohyggligt töntigt men vad ska man göra. Idén är att det ska vara lugnande och milt för alla hudtyper, inget fokus på syror eller andra aktiva ingredienser med andra ord. Jag tänker att jag behöver skriva om sånt också, speciellt med tanke på att jag själv behövt använda såna produkter p.g.a. min överbehandlade stackars hy som ska balanseras ut nu. Produkterna från Cremorlab jag hittills testat har varit bomb af. Hudoteket har 20 % rabatt på allt från dem just nu, så det är väl en alldeles utmärkt tid att gå igenom det jag (och Eric) testat från det här varumärket. Priserna nedan är angivna med rabatt och bilderna är tagna med mobilkamera SOM VANLIGT!!!!!!!!!!

Cremorlab T.E.N. Fresh Water Gel (408 kr på Hudoteket)
Först och främst måste man nämna konsistensen. Jag ÄLSKAR den här sortens rika gelétextur som inte är en slibbig sörja, utan fast och fin men ändå fortfarande en gelé. Den är avsedd för känslig hy som inte riktigt pallar med rika kvävande krämer. Jag använde den mycket i vintras och tänkte nog att gelkrämer inte håller måttet när nordanvinden blåser kallt, men den funkade bra. På min feta hy är den inte direkt matterande, jag blev faktiskt ganska glansig av den. Trots det fortsatte jag att använda den, p.g.a. couldn’t help myself i princip. Jag tänker mig att den här är EXTREMT GO på en normal/torr hy som är känslig och rodnar lätt. Man får ett sjukt bra glow av den, som på en torr hy är perfekt men på en fet hy förbyts till flottfest efter några timmar. Jag använder den som nattkräm bara nuförtiden.

Cremorlab Hydro Plus Snow Falls Melting Cream (360 kr på Hudoteket)
Även här snackar vi extremt go konsistens. Den är fast i burken och smälter till en geléliknande konsistens när man masserar in den. Den är avsedd för torra, flagiga och strama hudtyper och alltså inte alls för mig. Älskar när PR-byråer skiter i. 🙂 Hursomhelst gav jag denna till Eric, som under vintern varit en torris, framförallt på kinderna. Han tycker att den är bra på att ta bort torrhet om man tar den på kvällen och sover med, men dagtid har den en tendens att kännas smörig och fet enligt honom. Han uppskattar inte känslan av ett ”lager” på hyn, men jag vet att det finns många riktigt torra hudvårdslovers som eftersöker just den känslan.

Cremorlab T.E.N Cremor Gentle Foaming Cleanser (216 kr på Hudoteket)
Deras mousserengöring marknadsförs som EXTREMT SKONSAM men trots det tyckte jag att jag blev torr och stram i hyn efter tvätt (??? WAT ???). Jag använde den som andra rengöring efter DHC Deep Cleansing Oil (s/o Agnes V. som köpte den till mig i Japan) och kände mig helt barskrapad efteråt. Efter att jag bytt ut oljan visade det sig att det ju var den som var väldigt kraftfull – dessa två funkar inte ihop helt enkelt. Cremorlabs mousseregöring funkar alltså utmärkt ensam eller till en mindre djuprengörande oljecleanser. Moussen är inte stum eller tunn, utan den liksom förökar sig själv och bubblar på fint. Rengör bra. Doftar lite lätt av diffusa blommor.

Cremorlab T.E.N. Cremor Mineral Water 50 ml (96 kr på Hudoteket)
En liten ansiktsmist i resevänligt format som kommer i en sån där aerosolflaska, alltså inte med pumpspray. Vad är poängen med det, undrar jag. Jaja. Sprayen är underbar på ett blossande ansikte, eller om man vill få bort cake face. Finns inte så mycket att säga, ty jag älskar ju nästan alla ansiktsmistar.

Cremorlab Herb Tea Pure Calming Mask (48 kr på Hudoteket)
Den rosa arkmasken är tydligen en bästsäljare och jag förstår varför. Bokstavligen alla kan använda denna, speciellt hudvårdslovers som kanske överdriver ibland. När jag testar två nya produkter samtidigt kan jag märka efter ett tag att de inte går ihop, t.ex. att hyn börjar svida när jag applicerar den nya tonern efter den nya ansiktsrengöringen. Då är det bara att daska på den här (och såklart sluta använda de där nya produkterna samtidigt), och hyn lugnar sig direkt. Den är bra på att dämpa rodnad också har jag märkt! Det är precis det här man vill ha av en arkmask.

Cremorlab Marine Hyaluronic Revital Mask (48 kr på Hudoteket)
Den här har mer fukt än den föregående, den är en riktig hyaluronsyresmocka som gör hyn sval och juicy. Jag använde denna efter att jag för nån månad sen försökt bomba bort ett hormonellt utbrott med lite för mycket salicylsyra och jag började flaga (det har ALDRIG hänt mig förr, inte ens efter en maffig ansiktsbehandling). När flagandet var som värst applicerade jag den blå masken och två dygn senare var det som att inget hade hänt. En riktig törstsläckare.

Nu ska jag och Eric åka till landet! HEJDÅ!

Parfymer som ger en ångest

Detalj ur Dirk Bouts ”Hell” (1450)

Har ni parfymer ni blir ledsna av? Eller får er att känna obehag? Alltså inte på ett sätt som för tankarna till sötsliskiga fruktdrinkar och migrän, utan snarare ett själsligt obehag. Man brukar ju säga att doftsinnet är starkt kopplat till känslolivet, på ett sätt som egentligen gör det olämpligt att klumpa ihop det med ”kosmetik” och ”skönhet” – jag tycker egentligen att skönhet och parfym är helt väsensskilda av just den anledningen. Hursomhelst har parfym en enda funktion och det är att väcka känslor. Vissa dofter fyller en med lycka, välbehag, framkallar minnen från sommaren 2014 eller får en att känna sig som sig själv. Andra kastar en rakt i klorna på ett vidrigt ångestmonster och tar en till en mental plats man svårligen tar sig ur genom att endast ta bort källan till doften. Hur gör ni med såna parfymer? Hur hanterar ni t.ex. dåliga associationer till en parfym som var och varannan person bär, och som ni utsätts för regelbundet i hissen, på stan eller på restaurang?

Jag har två parfymer som jag direkt tänker på när jag skriver om detta. Den första är Dior Homme. Den bars av en person som jag tillbringade väldigt mycket tid med i min ungdom, när jag var ganska ledsen och mådde rätt dåligt, och vi har ingen kontakt idag. Jag påminns ändå regelbundet av den här tiden i mitt liv, p.g.a. folk på stan som passerar mig i ett moln av Dior Homme. Det känns alltid som en kniv i magen, och utöver noter av iris, kakao och läder (som ju är EXTREMT FINA noter som jag vanligen älskar) förnimmer jag bitterhet, förlust, ensamhet, känslor av åsidosättande och svartsjuka. Även ett sting av generell antipati mot manssläktet som helhet letar sig in hos mig av en puff av Dior Homme. How unfortunate.

Den andra är Etat Libre d’Orange Secretions Magnifiques. Denna har jag inga negativa personella associationer med, eftersom att ingen vettig människa någonsin skulle bära denna frivilligt. För Secretions Magnifiques kan mycket väl vara den värsta, mest osäljbara parfymen som någonsin producerats. Den fyller en med ett sådant fysiskt äckel att det till slut förbyts till psykisk ångest. Jag får faktiskt hjärtklappning bara av att skriva om den. Ni tror att jag skojar och överdriver? Låt mig då citera några recensioner på Fragrantica:

”This is like liquified PTSD.”

”It smells like a fever dream.”

”It smells like someone ejaculated into a metal bucket of blood.”

”Upon one whiff, it evoked a horrid memory of my daughter’s closed head injury.”

”I was emotionally defeated for the rest of the night after I got a good smell of it. It struck the fear of God in me.”

Det låter som storslagna överdrifter, och att folk i kommentarsfältet tävlar i att bräcka varandra i vem som kan skriva den mest förskräckta recensionen. Men. Det är inga överdrifter. Noterna består av sjögräs, mjölkiga noter, aldehyder, nåt metalliskt och mineraligt. ELdO själva säljer denna doft utifrån ”de tre s:en”; sangue, salive, sperme et sueur. Blod, saliv, sperma och svett. Den ska innehålla nån slags adrenalinliknande noter, ja adrenalin har faktiskt en doft. För mig doftar den oro, rädsla, ångest, fysiskt obehag. Ganska likt den där dödsångesten man känner när man inser att man måste spy; hela kroppen blir iskall, huden blir helt knottrig och blöt och man blir yr och huvudet bultar och man blir tillfälligt blind på väg till toaletten.

Och vet ni vad det värsta av allt är? Jag har två flaskor av den hemma.

Elixir Cosmeceuticals Niactil 4%

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Jag fick en liten tub av denna på Daisy Beauty Expo i januari och blev dessvärre bestulen på en av mina påsar under kvällen (VEM GÖR SÅ!!!!!!!!!! Pissråtta), och en av produkterna som därmed försvann var just dagens. Jag ryckte nog lite på axlarna åt det ty jag har haft så mycket annat att prova, men när jag läste Hildes recension av denna blev jag tvungen att skaffa en ny tub. Sagt och gjort, Elixir Cosmeceuticals var schyssta nog att skicka mig en ny tub av deras bestseller Niactil 4% (360 kr/940 kr för 30 ml/100 ml på Lyko) och jag har snart tagit slut på hela tuben.

Det som allra oftast händer när jag testar en produkt som lovar stort är att jag inte märker någon som helst skillnad, utan jag upplever ofta den största effekten av långsiktigt och konsekvent användande av lågmält marknadsförda produkter med klassiska ingredienser. När Hilde skrev att hon undrade vart hennes porer hade tagit vägen skrockade jag lite för mig själv och tänkte att det som vanligt funkar för alla andra utom mig. Men se på fan. Redan efter ett par dagar insåg jag att ”nåt” faktiskt ”hade hänt” med min hy, och den enda variabeln som kunde påverkat hyn var att jag infört Niactil 4% i min rutin. Jag har ingen aning om hur det funkar, men nog fan är porerna mindre synliga nu än innan. Ja. Jag vet. Jag har stirrat i olika ljus, petat och vridit och vinklat. Men det ser ut som att porerna är mindre.

Den ansvariga ingrediensen för detta är, såvitt jag förstår, niacinamid, a.k.a. vitamin B3. Utöver niacinamid finns också en skvätt salicylsyra för att lösa upp porinnehåll och därigenom ytterligare förbättra den ”porförminskande” effekten. Works hella good. Det finns massa annat också men jag orkar inte räkna upp samt ha åsikter om dem.

Niactil 4 % levereras som en doftlös vit mjölkig gel i klassisk plasttub med skruvlock. Jag använder den oftast morgon och kväll, i serumsteget, alltså efter toner men innan olja. Gelén smälter in sjukt fint i hyn och är rent allmänt en jävla fröjd till produkt. Jag vill dock påpeka att jag ser ett rejält minus här; förpackningen. Den har som sagt ett skruvlock, vilket är ett riktigt svagt förpackningsval – vad är det för fel med snäpplock eller pump??? Vad har en lufttät pump nånsin gjort mot Elixir eller deras familj? Utöver att tub med skruvlock är irriterande att använda är det också väldigt svårt att få ut lagom mängd istället för asmycket. Det gör att 30 ml går åt ganska fort. Annars, WOW, fan vad kul att känna såhär för hudvård för hemmabruk igen!!

Fina bryn för fjuttig peng

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Konstig och härlig känsla att för första gången på flera år köpa smink med egna pengar… Jag tycker inte att någon av de nya brynprodukterna som hittat hem till Casa Whinar på sistone håller måttet (nej, inte ens den nya bryngelen från Idun som alla mina bloggvänner verkar älska, I may or may not återkomma till det senare) och jag behövde ändå en ny bryngrej. Lotten föll på en ögonbrynspenna som var väldigt populär i Beauty & Bullshit för ett tag sen; Viva La Diva Eyebrow Fine Liner (75 kr på Lyko).

Detta är något så simpelt som en ögonbrynspenna i eyelinerformat, närmare bestämt en sån där med en udd av små borst snarare än en filttopp. Produkten som helhet är en ovanligt lyckad kombination av applikator och formula; applikatorn medger tunntunntunna streck som liknar separata ögonbrynsstrån, och formulan är skir och lite vattnig, så linjerna inte blir för skarpa. Linjerna flyter fint in i varandra och skapar en bra grund på vilken ens egna ögonbrynsstrån skapar strukturen som gör att det hela ser ut som ett par hyggliga ögonbryn och inget ditritat. Håller bra gör det också, jag har inte upplevt något tjafs med hållbarhet ens på min feta hy.

Viva La Diva Eyebrow Fine Liner i nyansen Solo

Observera att jag på bilderna ovan har målat på två olika bryn, det var kanske dumt att inte göra en före och efter på samma ögonbryn men såna proffsmetoder har ni andra skönhetsbloggare för. 🙂 Jag tittar in ca en gång per kvartal, skriver nåt halvbra och lägger upp kassa mobilbilder – det är bara att tugga i sig. Hursomhelst vill jag helhjärtat rekommendera denna pissebilliga lilla stjärna. Sjuttifem spänn, fan helt sjukt ju.