Samantha Ravndahl med 900 000 följare säger: No more PR

Jag fick detta skickat till mig appropå de val jag gjort om min konsumtion och mitt skrivande. Jag har hört talas om Samantha Ravndahl förut, men jag har aldrig kollat på hennes videos, eftersom att jag nog inte ingår i hennes målgrupp. Och jag är jättedålig på att hålla koll på alla ”nya” influencers, speciellt de jättestora. Men nu hamnade jag i hennes ljus och jävlar vad jag kan relatera till hennes tankar. 

Förutom att hon beskriver hur hon blivit överväldigad av mängderna produkter och emballage nämner hon också att hon blivit ”desensitized” för produkternas pris. Avtrubbad. 

Det betyder något att en gigant med 900 000 följare tar detta beslut och berättar så ingående om de tankar och händelser som föranlett förändringen. Det betyder nåt!

Intervjuad i Expressen

Hej mina snäckfrön. Häromdagen blev jag intervjuas av Atilla Yoldas på Expressen om att jag slutar skönhetsblogga och så lite om köp- och flygstoppet. Det är lite udda att se sig själv refereras till som ”31-åringen”, mycket kriminell vibb. Intervjun man man läsa här: Annahita, 31, slutar shoppa under hela nästa år. Cool beans!

Det rasslar in en del förfrågningar nu, jag hade absolut inte räknat med detta genomslag men är såklart väldigt glad över medieintresset. Det betyder väl att folk faktiskt bryr sig. Vi får se hur mycket som hinns med. Jag ska iallafall prioritera att skriva ett inlägg om tågresan till Paris, och ett köpstoppet. Hojta om det är nåt särskilt ni vill att jag tar upp!

Ni vet att jag älskar er va?

Puss and kram.

Sista kapitlet

Det är inte ni, det är jag. Höll jag på att skriva, men det stämmer ju inte. För det är ju inte jag heller.

Det är marknaden, planeten, köphysterin, skönhetsbranschen. Jag har försökt peppa mig själv att fortsätta, motiverad av en lojalitet mot er läsare men också för att jag känt diffusa förväntningar från branschen att fortsätta skriva om skönhet. Med min ”nyfunna” klimatångest ska jag skriva om just deras produkter, för maximal förtroendeboost till deras varumärke. Se där, ett brand som bloggare med klimatångest skriver om. De måste vara ett undantag från alla andra brands. Som jag kan fortsätta konsumera med gott samvete. Och visst finns det undantag; alla självständiga hantverkare som inte backas av giganterna till exempel. Här tänker jag bl.a. på ett nytt svenskt nischparfymmärke jag skrivit om på Insta nyligen, men som jag inte tänker namnge eftersom att detta inlägg ska innehålla ett enda varumärkesnamn.

Hursomhelst. Jag har tappat kärleken. Inget spelar roll längre, allt är samma sak och allt är destruktivt. All konsumtion tär på vårt gemensamma hem och av solidaritet med klimatflyktingar och framtida generationer kan jag inte fortsätta med det här. Jag mår inte bra av det. Jag kan inte göra detta mer. industrin, säljare, sponsrade inlägg, influencer marketing och pressutskick har dödat min kärlek till beauty och hur jag än letar så hittar jag inget motiverande i detta längre. Jag är fullständigt utsliten, min värld är övermättad och både jag och ni behöver en rening som gör att man kan börja om på nytt blad. Med en månad kvar av 2018 har jag bestämt mig för tre saker att göra under nästa år.

Inget mer skönhetsbloggande under 2019. Se ovan.

Inga flygresor under 2019. Jag har redan tjuvstartat med att resa till Paris med tåg, och det gick alldeles utmärkt.

Ingen shopping under 2019. Inga nya kläder, ingen hudvård, inget smink, ingen inredning, ingen elektronik, inget jävla krafs alls, inte ens second hand. Tar nåt slut får det ta slut, går det sönder får det lagas eller slängas. Och så ska jag använda det jag redan har.

Jag är också trött på att behöva peppa och nudgea, eller linda in såna här tankar på ett sätt som ska inspirera och uppmuntra, och absolut undvika att skuldbelägga eller moralisera. Jag tänker att vi är väl för i helvete vuxna människor. Vi måste vara kapabla att förstå ett allvar när vi ser det, och inte hela tiden utgå ifrån våra känslor. Det har aldrig handlat så lite om våra känslor som nu. Tycker man att jag är negativ eller skuldbeläggande kan man vara säker på att det delvis är min avsikt och man får gärna avfölja om man mår dåligt av det.

Skål för nån slags nystart, eller nåt.

”Låt oss andas”, Rue de Reuilly, Paris nov 2018

Ett inlägg från en av beautyvärldens inofficiella makthavare 😎

HÖRRNI. Vilken jävla grej det är att bli citerad av ens favoritskribent, om ens favoritämne, i en av ens favorittidningar. Tidningen Arbetet har publicerat en text av Sara ”Kingen” Martinsson, där hon resonerar kring beautyboomen och dess klimatpåverkan. Jag tycker att det är så jävla bra. Behöver inte babbla mer, läs bara! Oj vad mallig jag känner mig nu.

Läs: När skönheten kan sätta världen i brand – Arbetet.

❤❗

Maison Francis Kurkdjian Baccarat Rouge 540

Det är en liten uppförsbacke att skriva ”det första inlägget” efter att bloggandet genomgått något slags ”moraliskt reningsbad” (jävlar vilka stora citationstecken hörrni!!). Jag kände att jag behövde vänta på något som liksom KÄNDES ordentligt för att jag skulle vilja skriva om det, men jag visste inte exakt vad det var jag väntade på. Hur ska det kännas? Ska det för en gångs skull kännas enkelt och lättillgängligt, oglammigt och vardagligt? Eller ska det vara nåt extraordinärt? Vad förväntar sig mina läsare; att jag min vana trogen skriver om svindyra parfymer och hudvård jag absolut inte hade haft råd att köpa själv?? Typ? Well, hur som helst tänkte jag att ”jag vet vad jag ska skriva om när jag ser det”. Och för nån vecka sen fick jag en flaska Baccarat Rouge 540 från Maison Francis Kurkdjian.

Jag provade den för några år sen, när den var helt ny, och jag kan inte minnas att jag tänkte särskilt mycket på den då. Kanske var mitt headspace ett annat, och att jag sökte andra sorters parfymer vid det tillfället. Klipp till: det är slutet av september och NK i Stockholm håller en pressfrukost för att visa upp sitt nya skönhets- och doftkoncept: NK Beauty. Det hela är inte särskilt uppseendeväckande eller revolutionerande som sådant (vilket ibland är det man försöker påskina när man kallar något för ett ”koncept”), utan det är något så enkelt och härligt som nyrenoverade ytor, MYCKET mer space och nya varumärken som är intressanta på riktigt. Som exempel kan nämnas Santa Maria Novella, Hourglass och – såklart Maison Francis Kurkdjian.

Yo soy överväldigad

I den absurda påsen man fick med sig från eventet låg massvis med exklusiva produkter och det var nog svårt att som enskild produkt nå fram i det sällskapet, men en helflaska Baccarat Rouge 540 pratar på en helt egen frekvens. Det var också den produkt jag öppnade först av alla.

Jag kommer inte brodera ut detaljer om förpackningskvalitet osv, för mig duger det bra att flaskan är fin och funktionell, men ja för den som värderar sådant kan jag meddela att inget lämnats åt slumpen här. Det skriker premium från varenda cellulosafiber här, det ska ni ha jävligt klart för er. Man behöver inte skämmas om man ska ge denna i prezang. Men då ska man ge den till nån som varit jävligt snäll, för detta är ingen dussindoft och den kostar inte som en sådan heller. Just nu är jag helt ointresserad av alla andra parfymer och jag vet att det innebär att den kommer hamna bredvid den handfull andra dofter som jag aldrig slutar älska.

Framförallt känner jag saffran och någon slags kåda, iallafall barrträd, nånstans i bakgrunden lite jasmin. Trots att jag ganska ofta har svårt för jasmin är den jättefin här. Den är raka motsatsen till t.ex. Hermˋes Terre d’Hermˋes (inlägg här: TERRE D’HERMˋESeller Zarkoperfume Oud-Couture (inlägg här: Zarkoperfume Oud-Couture: En saga om knastrigt, torrt trä). Trots att de har många tränoter gemensamt har Baccarat Rouge 540 en helt annan vibb. Den är mjuk, varm och inbjudande där de andra dofterna är svala och friska. Den är söt och sockrig men känns överhuvudtaget inte som en gourmand – not that there’s anything wrong with that! – och den förlorar aldrig sin medfödda elegans. Man behöver inte anstränga sig för att gilla den utan den hittar liksom sin plats bland minnen, drömmar och tankar, på ett helt naturligt sätt. Parfymens upphovsman, fransk-armeniern Francis Kurkdjian, ligger bakom en av världens mest sålda parfymer: Le Male från Jean-Paul Gaultier. Han var 26 år när han gjorde den.


Banan pga why the hell not

I allt väsentligt är detta också en riktig publikfriare till doft. Jag är av någon anledning inte en person som får komplimanger för att jag luktar gott (JAG VET?!??!), men under de få veckor jag burit denna har det rasslat till i komplimangbuskarna – ja jag kommer bara fortsätta skriva på denna mening och ignorera det jag just skrev. Komplimangbuskarna??? Rasslat till..? Nej, vi lämnar det. Hursomhelst har så gott som alla jag kommit i närkontakt med (t.ex. andra parfymlovers som Hedvig von Mentzer och Jonas Öhman) haft det där glimret i ögonen och sagt ”Men VAD har du för parfym?”. Det brukar inte hända mig.Vill man prova så finns den på NK Hamngatan, den kostar jättemycket pengar, så be gärna om ett prov (och prover har de, tro mig). Jag har faktiskt ingen prisuppgift men min gissning är att den ligger nånstans i spannet 1800-2200 kr.

**Inlägget innehåller pressprover**