FREDAGSFILM: Gene Simmons egna sminktutorial

Det här är en sällsynt liten glimrande pärla i internets lerpöl. Gene Simmons i Kiss har tillsammans med Cosmopolitan filmat en sminktutorial för hans ikoniska scenlook, och modellen är hans dotter Sophie.

Det är lika mycket en ljuvlig liten film och barn och förälder som gör saker tillsammans, som det är en insyn i hur pass seriös han är med sminket. Det är på allvar det här, vilket hans inledningsvis lite flamsiga dotter till slut inser. Att han dessutom har en märkligt lugnande röst gör att det här är ett klipp jag helt enkelt inte kan hålla för mig själv.

Hoppas ni får en vilsam samt fantastisk helg, mina små skiftnycklar, diamantpärlor, päronfjun!

Lärdomar efter 50 köpfria dagar

sexy_tjansteman_webcam.jpeg

Idag har det gått 50 dagar sen årsskiftet och inledningen av det köpfria året 2019. Det har både varit enklare och svårare än jag trodde. Femtio är en härlig siffra, så den vill jag använda till att avlägga en liten lägesrapport.

Jag började tidigare än årsskiftet. Redan när jag tog beslutet, i början av december 2018, slutade jag i princip att konsumera enligt mina gamla mönster. Vissa i vår fina Facebookgrupp Köpstopp delade med sig av en underliggande stress att förse sig själva med allt de kan tänkas behöva under ett köpfritt år, men den känslan infann sig inte hos mig personligen. Det kändes snarare konstigt att ”bunkra upp” inför köpstoppet, och bara tanken på att gå in i butiker och handla när jag väl bestämt mig för att sluta handla gav mig en stark känsla av olust.

Jag har sparat skitmycket pengar. Redan nu märker jag effekterna på mitt sparkonto, där det redan nu ligger 7000 kr mer än vad det vanligen skulle gjort. SJU TUSEN KRONOR. Vad fan händer?? Visserligen fick jag en något större löneutbetalning i januari för att jag fick en del utlägg återbetalda av min arbetsgivare, men ändå! Det är en otäck indikation på hur mycket pengar som runnit iväg utan att jag märkt av det. Jag har inte haft ett stabilt sparande förrän jag fick jobb efter examen, och nu hoppas jag att det fortsätter såhär.

Jag har betalat av alla småkrediter och delbetalningar. Nu har jag ”bara” CSN-skulden och bilen kvar. Bilen, som jag köpt av pappa, betalas av på tre år. CSN tar man väl med sig i graven men aja.

Köpsuget är decimerat. Jag är helt ointresserad av att titta på vaser, skor, hårspännen, ansiktsmasker, ljusstakar, stekpannor, lampor, klänningar, väskor, mattor, krukor. Det där småkrafset som varken gör från eller till i slutändan upptar inte längre min tid och tankeverksamhet och såhär två månader in börjar det gå upp för mig hur otroligt mycket tid och energi som frigjorts. Det är en av de största skillnaderna, den mentala friheten.

Men vissa begär har inte ännu försvunnit. Det är två saker jag regelbundet återkommer till i mina tankar, och det är en ny soffa och ett nytt köksbord. Det är saker jag/vi har diskuterat i flera år, men fortfarande inte köpt, kanske för att vi är oense om behovet (soffa), eller inte hittat rätt vara till rätt pris (köksbord). Jag har oväntat svårt att skaka av mig de här tankarna, kanske för att de har funnits med mig i flera år nu och det inte är lika lätt att avfärda dem när jag ser ett faktiskt behov.

Jag har återgått till att vara civilperson. I motsats till skönhetsbloggare dårå, haha. Jag är nu en vanlis utan produktutskick, evenemangsinbjudningar, bjudresor och champagne på tisdageftermiddagar. Pressutskicken jag brukade få som skönhetsbloggare upphörde direkt. Det betyder att de allra flesta inom skönhets-PR håller sig ajour med skribentkåren och respekterar mitt beslut, utan att jag behövt säga till en enda gång. Sakta men säkert kan jag nu faktiskt ta slut på produkterna jag har hemma och på så vis jobba mig igenom mitt beautyskafferi. Lägenheten är inte längre en begravningsplats för emballage, vadderade kuvert och kartonger.

Och jag mår så bra av det här. Så himla himla bra.

FREDAGSFILM: What would Jesus buy?

Kimberly Clark är en ljuvlig dragqueen och antikapitalist som ligger bakom begreppet anti-haul. Många av er är bekanta med det begreppet redan, och ännu fler har nån gång exponerats för dess motpol haul. Googla om detta är obekant, det är en jävla resa. Hursomhelst uppmärksammade Miz Clark mig på Reverend Billy and the Church of Stop Shopping. De är en politisk performancegrupp som typ åker runt till olika malls och butiker på Black Friday och reor och stör folk. Budskapet är att få shoppare att stanna upp en stund i sin köpmani och fundera på om det finns andra alternativ.

Jag blev väldigt berörd av filmen som följer dem under några månader, den heter What would Jesus buy? och finns gratis på Youtube. Filmen undersöker julfirandet, den kristna julens budskap om omtanke och att dela med sig till de som inte har – och hur kapitalismen parasiterar på allt fint i livet. Även om man inte är troende kommer man känna sig lite rikare av att ha sett den. Titta nedan.

PS.

Om ni inte har bekantat er med Kimberly Clark ännu måste ni verkligen göra det genast! Tips för nybörjaren:

Min konsumtion 2018 vs 2019

Okej, jag erkänner, jag kanske har begått en teeny tiny clickbait i rubriken – men det är kanske uppenbart eftersom att det inte går att jämföra ett gammalt år med ett som inte ännu passerat. Det jag vill förmedla är att jag använt Klimatkontot för att räkna på mitt ungefärliga koldioxidutsläpp förra året och jämfört den med en prognos för det nya året, och där ta höjd för effekterna av ett köpstopp och flygfrihet. En annan klimatkalkylator är Svalna, den verkar också vara superbra!

Tl;dr

Du som flyger kommer radikalt minska dina koldioxidutsläpp om slutar flyga. RADIKALT. Jag har siffror och allt! Vill du också ha siffror kan du gå in på Klimatkontot.se och göra din grej!!!

2018, ett relativt genomsnittligt år

Mitt årliga koldioxidutsläpp ser vanligen ut ungefär såhär:

Koldioxidutsläpp 2018

M motsvarar medelsvenskens koldioxidutsläpp, V betyder världsgenomsnittet och H motsvarar nivån för en hållbar livsstil. Jag har alltså legat långt över en hållbar nivå, och som ni ser är det den andra stapeln som drar iväg rejält. Det är mitt resande, där jag lagt in ungefär 20 flygtimmar per år. Jag tänker mig att det är ungefär fyra utlandsresor. De har bestått av att jag hälsar på min mamma i Spanien någon gång per år, och hälsar på vänner i Europa eller åkt på olika resor som skönhetsbloggare. Det är inget extremt flygande eftersom jag t.ex. inte lämnat Europa, men det är inte heller måttfullt på långa vägar för att det ger upphov till 5,6 ton koldioxid per år. Det innebär att bara mina resvanor resulterar i mer än dubbelt så stora utsläpp som hela ens samlade livsstil ska göra om man lever hållbart. Det går ju inte!!!

Något annat jag noterade var att min konsumtion inte var så belastande som jag trott. Detta beror nog på dessa tre saker: 1) jag har knappt köpt en enda skönhetsprodukt själv och därför syns dessa inte i staplarna, 2) ungefär 50% av mina klädinköp är second hand, samt 3) jag var ingen storshoppare to begin with. Det innebär dock inte att det inte finns förbättringspotential! Vilket för mig till the good stuff, prognosen för 2019 års koldioxidutsläpp:

2019, post köpstopp och noll flyg

Här är en prognos för hur det kan tänkas se ut efter att jag gjort förändringar i mina resvanor och konsumtion:

Koldioxidutsläpp 2019, efter köpstopp och flygfritt år

Några slutsatser

Se på fan! Vilken enorm skillnad! Vi bryter ner det lite, ety vi älskar listor:

  • Hushåll är oförändrat på 0,5 ton per år. Vi bor litet, i ett klimatanpassat modernt hus med bra isolering och miljömärkt el.
  • Reskategorin står för den absolut största förändringen; koldioxidutsläppet minskar med ungefär 70%, med en så otroligt simpel åtgärd som att avstå från att resa med flyg.
  • Matvanorna ger inte upphov till särskilt stora förändringar. Jag åt väldigt lite kött även innan och nu äter jag ännu mindre, men inte tillräckligt för att ge utslag på helår tydligen.
  • Utsläppen som beror på min konsumtion minskar från 0,9 ton till 0,4 ton. Det är en minskning på ca 55%, vilket också är ett mycket bra resultat med väldigt enkla medel.

Jag kan alltså konstatera att två enkla förändringar av min livsstil, dvs. att inte flyga eller handla på ett helt år, ger en total minskning på 4,6 ton eller ca 58%. Det är mer än en halvering och jag trodde faktiskt inte att det var så ”enkelt”.

Ytterligare grejer att göra och lite om ett nytt coolt drivmedel

Men jag är ju inte helt framme ännu. För att vi ska nå klimatmålen i Parisavtalet ska vi ha ett genomsnittligt koldioxidutsläpp på max 2 ton per person. För att komma ner under 2 ton kan jag bland annat sänka värmen hemma med 1-2 grader, minska min bilkörning med 50% och byta ut diesel till HVO 100.

Det senare har vi redan börjat med, och vi har turen att bo nära en mack som erbjuder det drivmedlet. HVO 100 är en fossilfri och förnybar diesel som framställs av vegetabiliska oljor och slaktavfall, och som ger upphov till ca 80% lägre koldioxidutsläpp än konventionell diesel. Åttio procent! Trodde knappt att det var sant, men det stämmer. Fördelen är uppenbar, nackdelen är att en stor del av de vegetabiliska oljorna kan bestå av restprodukter från palmoljetillverkning (PFAD), som ju har en katastrofal klimateffekt p.g.a. skogsskövlingen. Detta kommer dock att förändras, eftersom att PFAD fr.o.m. 1 juli 2019 inte längre kommer att klassas som en restprodukt och därför kommer så pass höga krav ställas på den råvaran att den kommer försvinna från marknaden. Mer om detta kan man läsa hos tidningen Miljö och Utveckling och Gröna Bilister.

Har ni använt en klimatkalkylator för att beräkna era koldioxidutsläpp? Berätta gärna!

En väldigt viktig kommentar från en f.d. läsare

En av mina favoritskribenter är Caroline Hainer, författare och inspiratör extraordinaire. Hennes blogg Fifty Scents har jag följt i flera år, och läser den fortfarande regelbundet. Precis som jag har hon dragits med hemska tvivel om vår plats i en ny tillvaro, där konsumtionshets i den antropocena epoken känns rakt av omöjlig. Hon har skrivit mycket om det, och jag har funnit tröst i att inte vara ensam. Ens tvivel och oro gått i vågor, kommit och gått liksom, ibland har de dövats för att annat hörts högre men sen kommer tankarna tillbaka. De kommer alltid tillbaka.

För någon månad sen skrev Caroline i inlägget ”Decembertystnad” att hon återigen känner sig tyngd av bristande motivation och att det är branschen och köphetsen som kväver henne. Till det inlägget fanns en kommentar från signaturen Eli som skrev att hen slutat följa mig, för att jag upplevts som prisblind och verklighetsfrånvänd.

Jag skulle kunna känna mig sårad och angripen, men det enda jag tänker är att Eli har rätt. Jag har ju själv tyckt att adlinks, samarbeten och produktfokus känns fel, det är inte jag. Men bloggkulturen domineras helt av den och jag slutade till slut ifrågasätta mig själv, det var bekvämt (även om jag jämt undrade när folk ska börja tröttna). Jag önskar att Eli hade skrivit något till mig, för jag hade behövt höra det. Hursomhelst var det väldigt uppfriskande läsning, och jag hoppas att fler skribenter, influencers och företag läser detta.

Onwards and upwards, antar jag! Glöm ej att ni är bäst.