No retouch

En grej jag sympatiserar STARKT med är att .FÄRG Collection har slutat retuschera sina annonsbilder helt, inte en dag för tidigt ärligt talat. Alla bilder på hemsidan är oretuscherade, det känns fett härligt och ovant att klicka runt och se mer verklighetsnära bilder. För att lyckas med oretuscherade bilder krävs det dock ett gediget hantverkskunnande, rejält bra produkter och en begåvad fotograf, och har man det kan man åstadkomma en sån här bomb ass bild på mig trots att jag vid fototillfället led av mitt livs värsta utbrott av stressfinnar. Man kan ana spåren av det på nedre delen av kinden, och den texturen har helt enkelt fått vara kvar. Jag ser mig själv och känner igen alla detaljerna av mitt ansikte, linjerna under ögonen, den där envisa hårtesten under örat, mitt peach fuzz som pga studiobelysningen är upplyst som en gloria… :’) Man ser t.o.m. röda blodkärl i ögonvitorna. Fett real. Jag önskar att fler företag följer efter och att vi så småningom ser en ny standard för sminkreklam.

Make-up och foto av den ljuvliga älvan Rasmus Petterson, a.k.a kaleidocolours.

En två timmar lång sminksession med den kameraskygga makeupkonstnären Rasmus Pettersson

Två lästips och två drycktips

Den vegetariska och alkoholfria restaurangen De Toekomst (”framtiden”), i holländska Dordrecht, tidigt 1900-tal

Jag vill tipsa om två läsvärda texter om villkoren i skönhetsbranschen, och om något du kan dricka medan du läser.

1. Tidningen Arbetet har skrivit en artikel om arbetsmiljön för fransstylister, hur de exponeras för starka allergiframkallande kemprodukter och hur utbredd okunskapen är kring arbetsmiljö i branschen: Inget skydd för egenföretagare i skönhet.

2. I Aftonbladet skrev Martin Aagård för ett tag sen om vad han kallar för ”rättslösa nätproletärer”, en otroligt träffande beskrivning av den nya generationen av unga influencers som cyniskt och hänsynslöst utnyttjas av skönhetsbranschen: Smygreklam som yrke.

3. Och slutligen drycktipsen. Allt oftare avstår jag helt från alkohol eller väljer drycker med väldigt låg alkoholhalt eller folle. Jag tycker att de alkoholfria alternativen blivit sjukt mycket bättre senaste åren, och framförallt tänker jag då på de varianterna som inte bara består av ”alkoholfria varianter” av det som annars brukar innehålla alkohol (typ öl och vin alltså). Ibland vill man ju varken ha en blaskig nollprocentig öl eller en läsk, utan nåt som har de kvalitéer hos alkoholhaltiga drycker som gör att man dricker dem långsammare än en cola. Jag har därför kärat ner mig i shandy, radler, clara och andra drycker som är som en blandning av öl och fruktjuice av nåt slag. De påminner lite om cider men känns ändå bestämt som något annat än cider. Tycker jag.

Clausthaler Lemon är en alkoholfri shandy (dvs. öl och lemonad) som är lättillgänglig eftersom att den ofta står bredvid folkölen i många mataffärer, brukar kosta typ 10 kr per flaska. Har i princip noll ölkaraktär även om den innehåller 40 % alkoholfri lager, utan känns mer som en mindre söt läskliknande dryck.

Flying Brewery Lemon Radler innehåller 55 % öl och har därför en tydligare ölvibb än Clausthaler Lemon, men samtidigt möcke möcke citronig. Den är dyrare, tippar på någon tjugolapp kanske. Den är inte heller lika lättillgänglig för jag har hittills bara sett den i Folkölsbutiken på Hornsgatspuckeln, men jävlar vad god den var!!! Endast 2,2 % alkohol också, nice.

Är det nån av er som sitter inne på tips på goda alkoholfria drycker eller såna med väldigt låg alkoholhalt, men som inte är cider eller läsk eller blaskig alkoholfri öl? Do share!

TRE TOMMA: Hudvård

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Krafs krafs, dags att rensa ut tomma flaskor och gå till återvinningen!

Murad Sensitive Skin Soothing Serum (699 kr på Hudoteket)
Detta är den andra flaskan jag tömmer av detta favoritserum, det är nog en av mina favoritprodukter och en av de dyraste tyvärr. Allra oftast vill jag åt extra fukt i ett serum, och det får man i mängder med denna törstsläckare. Märker inte av att den ska dämpa rodnad, men sadly har jag lärt mig att aldrig förvänta mig det av hudvård. Jag har hursomhelst skrivit om SSSS flera gånger förut, vana läsare är nog trötta på att höra mig tjata om denna vid det här laget.

Yves Rocher Hydra Végétal Eau Micellaire (79 kr på Yves Rochers hemsida)
De flesta tre tomma-inläggen består av produkter jag tagit slut på för att jag älskat. Det är lite annorlunda med micellärvatten, för de går liksom alltid åt, hur medelmåttiga de än är. Det är väl bara en sån produkttyp som aldrig riktigt kan imponera, den kan bara göra en besviken. Yves Rochers micellärvatten har inte gjort något särskilt intryck på mig – men den har gjort sitt jobb på ett adekvat sätt i förhållande till priset.

Benton Snail Bee High Content Essence (329 kr på Lyko)
Det var säkert ett halvår sen jag tog slut på den här men trots det så minns jag den mycket väl, varje droppe gick åt och lemme tell ya darlings, det var en FRÖJD. Prick den serumkonsistens som jag älskar, slibbig och maximalt fuktmättad utan att bidra med minsta tendens till överproduktion av sebum. Sjunker in fint. Luktar nästan ingenting. Verkligen ett fuktserum i världsklass för flottisar, och perfekt att följa upp syror med. Åååh myser vid blotta tanken och önskar att jag hade en till flaska. Jag tänker dock att den inte är tillräckligt kraftig för de som är riktigt torra i hyn, eller för vintern. Man kanske kan se detta som en billigare variant av Murad-serumet ovan nu när jag tänker på det, det är faktiskt lite samma vibb men helt olika pris…

Hoppas ni mår fint! Själv njuter jag av att det inte är 45 grader varmt längre, jag har visst blivit känslig för värme på gamla dagar. Imorgon ska det dock återgå till det som blivit ”det normala”, dvs ja typ hundra grader.

Mina smycken

Jag fick häromsistens en kommentar från en ny läsare om att jag alltid verkar ha samma smycken, och vederbörande undrade vad det är för pinaler jag är så fäst vid att jag i princip aldrig cirkulerar. Såg att Dr. Cakeman också hade gått igenom sina bästa smycken och ja jag snodde hennes inlägg rakt av, komplett med marmorskiva som underlägg och allt! Låt oss krafsa i min metall! Vad, utöver min vigselring, bär jag runt på? Varning för borgerlig smak.

★ I examenspresent till mig själv köpte jag det lyxigaste jag vet, ett ordentligt armbandsur. Det känns lite fult och vräkigt att köpa en dyr klocka, men min gamla Casio (som jag köpte när jag började på juristprogrammet) gick sönder lagom till examen, så symboliken gjorde sitt för att knuffa mig över köpkanten. Jag ropade in denna begagnade TagHeuer på en klockauktion på Kaplans – den är perfekt på alla sätt och jag älskar den. I köpet ingick certifikat och inköpskvitto, nån Ingrid har köpt den på flygplatsen i Zürich hösten 1991.

★ Guldlänken har jag haft i mer än 15 år men inte burit den förrän de senaste åren. Jag hittade den (!) i ett buskage (!) bakom min gymnasieskola och präktiga lilla goody two shoes knatade såklart direkt till polisen och lämnade in. Efter tre månader hade ingen hämtat ut den, och ja då fick jag tillbaks den. Haha. Minns det som igår. Vet inte så mycket om den förutom att den har ett litet ingraverat armborst på låset och är tillverkad av det italienska företaget Balestra som gick i konkurs 2011 efter värsta mångmiljonbedrägeriet. Finns tyvärr ytterst lite info när man googlar.

★ När jag var på resa i Sankt Petersburg med två av mina bästa vänner förra året var vi på Eremitaget och försökte hålla oss från att svimma av överflödet av skönhet. Ni kan ju tänka er museibutiken. Jag älskar museibutiker!!! Eremitaget hade flera butiker, den ena fetare än den andra. Jag haffade denna ring i silver och blå emalj med små Swarovskikristaller för ungefär 400 kr. Den är en replika av en ring som Katarina den Stora bar. Den är kanske mitt mest älskade smycke faktiskt. Läs mina inlägg från resan här.

★ Den släta silverringen köpte jag på en marknad i Alicante när jag var där med mamma och brorsan för 11 år sen. Den ser fin ut brevid min ryska emaljring.

★ En silverkedja med en berlock av bergskristall. Köpte för typ en hundralapp i Barcelona när jag, Veronica och våra mammor traskade runt där sommaren 2011.

★ Snart sagt varenda PK-brud i Sverige har ett smycke från Feministsmeden, och tro inte att Annahita Yazdi är något undantag. Jag och mina tre nära vänner från juristprogrammet har gjort tradition av att ge varandra smycken i present, och nu har vi alla ett smycke med denna symbol. Älskar den.

★ Pyttiga örhängen från & Other Stories. De var guldfärgade i början men nu har färgen skavts av så det är nån slags blekguldig silvernyans. De är små och hella cute.

★ Oj vad jag älskar det gröna halsbandet! Pappa köpte den till mig när han var i Iran för några år sen. Jag vet inte så mycket om materialen, men den stora stenen är klar och grön, omges av små vita gnistriga stenar och upptill sitter en vinröd sten, kanske en liten granat. Jag har matchande örhängen, som jag bar när jag och Eric gifte oss, samt en ring som jag tyvärr aldrig burit för att den är lite för stor. Ska ta den till nån guldsmed för att förminska den lite – om nån har tips blir jag fett glad!

★ Av Erics mamma fick jag detta fina halsband i 30-årspresent, det kommer från Pilgrim och är alldeles perfekt. Älskar smycken med togglelås, alltså där en pinne hakas fast i en ring. Låsmekanismer på smycken rent generellt fascinerar mig, den som tittade noga såg också att jag fäst berlocken från Feministsmeden i själva låset, så att låset syns lika tydligt som berlocken.

Jag älskar smycken men köper det väldigt sällan, jag föredrar att ha ett fåtal, men inte nödvändigtvis dyra, som jag använder ofta istället för att ha ett stort nystan med trassliga skitprylar från H&M. Jag älskar att blanda metaller och att mixa mellan silvermetall och guldmetall, och att blanda olika nyanser av silver. Jag har hatat det förut. Stenar behöver inte vara äkta men de ska vara slipade tycker jag, och jag har aldrig tilltalats för alldeles för ”obearbetade” smycken, typ nån knölig korallbit som är fastknuten i ett läderband. Om det inte glittrar är jag inte intresserad. 💎 💎 💎

Intervjuad i Ottar

En tjej som gillar dej

Tjena hej, er tjej fick vara med på en fin grej, i tidningen Ottar. En av mina favoritskribenter Sara Martinsson har skrivit ett grymt reportage om ”beautyfeminism” – man har ju lyckats bli en av dess poster girls på något vis. Jag blir ofta intervjuad om just dessa ämnen och det blir lätt tjatigt, men jag tycker att journalister på den senaste tiden har blivit mycket vassare och hittar nya intressanta vinklar, så att samtalet lyfter från den trötta utgångspunkten ”kan smink vara feministiskt?”. Sara Martinsson brukar skriva på Politism, som ju min käre make är chefredaktör för. Sara producerar regelbundet fantastiska texter – framförallt i den populärkulturella delen Politism X – de är så genomarbetade och rakt skrivna, har fan aldrig läst något mediokert av henne.

En av texterna jag gillar mest är hennes reflektioner av svensk musikjournalistik i förhållande till Oskar Linnros besvikelse över avsnittet om honom i P3 Musikdokumentär: Därför är det inte konstigt att Oskar Linnros blir förbannad. Texten är ett skolboksexempel på hur en journalistisk text oftare borde vara; en förklarar verkligheten på ett begripligt sätt för en som inte är insatt (jag vet verkligen nada om musikjournalistik eller dess utveckling), samtidigt som skribentens egna åsikt är tydligt och inte dolt. Det blir enkelt för mig att dels lära mig mer om verkligheten, se lite fler nyanser och förstå om jag håller med skribenten eller inte. Hon har också skrivit utmärkta texter om kvinnor och muskelbyggande samt Avicii.

Det var skitkul att snacka med henne och svara på hennes kluriga frågor, och hon förvaltade vårt samtal så himla väl. Verkligen en av de finaste reportagen jag fått äran att medverka i. Läs om vad jag, Karin Petersson, Aysha Jones och Kakan Hermansson har att säga om beautyfeminism i Ottar här: ottar.se/artiklar/beautyfeminism.

Sminkad av min 12-åriga lillebror