Nytt parfymhus till Sverige: 100 Bon

Igår var jag på lanseringen av ett nytt parfymhus, som bara existerat i 15 månader men som redan känns rätt självklart: franska 100 Bon (”Sån bån”). De köper in enbart naturliga råvaror av nischkvalitet, tillverkar allt i Nice eller Grasse, och de håller priserna nere genom att välja att spara in pengar på reklam och förpackningsdesign och istället lägger krutet på le jus, dvs. juicen, själva parfymen alltså. Man försöker också spara in på resursanvändning genom att sälja refillflaskor till alla dofterna, till ett VÄLDIGT lågt milliliterpris. Det finns hittills tio dofter, tre är ekocertifierade och samtliga är non-gendered och marknadsförs alltså inte till något specifikt kön.

  • Davana & Vanille Bourbon
  • Néroli & Petit Grain Printanier
  • Carvi & Jardin de Figuier
  • Nagaranga & Santal Citronné
  • Eau de Thé & Gingembre
  • Cèdre & Iris Soyeux
  • Labdanum & Pur Patchouli
  • Bergamote & Rose Sauvage
  • Myrrhe & Encens Mysterieux
  • Oud Wood & Amyris 

Alla låter ju helt magiska ju? Jag har tyvärr ett totalt obefintligt luktsinne nu, tror att jag har en förkylning på gång, men asså jag känner KNAPPT någon lukt. Jag kan därför inte uttala mig särskilt ingående om dofterna i sig, så jag ber att få avvakta ett tag tills mina bihålor fungerar igen.

Hursomhelst. Det bästa av allt är priset:

  • 10 ml: 150 kr
  • 50 ml: 450 kr
  • 200 ml refill: 660 kr

Så ja, ytterkartonnaget är i oblekt kartong, själva flakongen är inte direkt det snyggaste jag sett och det hela kanske inte andas lyx och flärd – men det kan jag väl ta om jag får kvalitetsjuice! Hela sortimentet ska finnas på Kicks fr.o.m vecka 6, första veckan i februari alltså, så det är bara att gå in och sniffa. Här kommer lite goa bilder från pressvisningen!

Tidigt som fan. Hotell Skeppsholmen. Frukost. Jessica Blockström (Femina).

Jag har förvisso knappt något luktsinne just nu, men naturlig labdanum och ren patchouli letar sig in i vilka gömda receptorer som helst…

HELVETE vad jag saknat denna kvinna i mitt liv, vi har inte setts alls på senaste. Hon ger mig så mycket kraft, grinade nästan när jag insåg att hon skulle komma. Med hår som en eldfackla svepte hon in och balans fanns åter i universum. Hur kan man vara så vacker? Har ni sett bilderna från Elle-galan förresten??? Helt osannolikt utseende.

Nicolas Brassier, medgrundare till 100 Bon och med bakgrund hos Hèrmes, höll i presentationen på perfekt frenglish.

Alla fick varsin uppsättning av Carvi & Jardin de Figuier i alla tre förpackningsstorlekar, och sen var tanken att vi skulle försöka välja ytterligare en doft att ta hem i presspåsen. Arga Tanten KÄMPAR! Jag valde Labdanum & Pur Patchouli, håller mig såklart inne i min comfort zone.


Ett tips till PR-byråer som vill sticka ut och göra stressade skribenter glada: skicka med dem en blomsterkvast. Vem kunde tro att en bunt tistlar med grönt kunde göra mig så tillfreds.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

Daisy Beauty Expo 2017

Bland de absoluta höjdpunkterna på hela beautyåret är Daisy Beauty Expo, och i helgen var jag på tredje omgången. Som vanligt med alla Daisy Beautys arrangemang är det genomtänkt och välplanerat, ett jävla nöje från början till slut. Jag hade sällskap av Karin (smulsex), som också bodde hos oss hela helgen, fan vad mysigt vi haft det. Vill på förhand varna för att mitt språk är extremt platt och tråkigt i detta inlägg för att jag är helt enkelt inte kapabel att formulera intressanta meningar, men jag köttar på med lite bilder från några av ögonblicken under expon.

Karin hänger i Apoteket:s monter med Winta Woldai, toxikolog och vän.

Så jävla snygg monter ändå???

Håriga ghd bjuppade på styling. Karin påstod att hennes hår inte går att style:a så ghd ba I DARE U och satte henne i stolen. Titta så lysten blick! Det blev jättejättejättefint, har såklart ingen bild för jag… ja, jag vet inte hur jag ska avsluta den här meningen.

Även jag fick håret fixat. Jag är så jävla snygg!!! Fan otroligt.

L’Oréal Paris har en helt ny hårvårdsserie som heter Botanicals, 100% vegansk och med en drös roliga specialprodukter. Jag fick med mig Smooth Ritual, mot frissigt hår, ska testa och se om jag har något intressant att säga.

Linda (Linda Hallberg) står och andas på Amanda (Saffron Sugar) i Dior-montern.

Det var otroligt fint att få träffa Amanda – som inte är någon mindre än författaren bakom Saffron Sugar!!! En av mina bästa nya bloggfynd. IRL utstrålar hon grace, stil och intellekt, hon har dessutom impeccable taste, är en jävligt charmig och fin person och har också ett fejs man väldigt gärna vill klämma på. Hon har The Package!!

Efter stängning gick vi iväg till Hotell Kungsträdgården för att det var bara jävligt svårt att slita sig ifrån sällskapet. Jag har aldrig varit där, tror inte ens att jag lagt märke till dess existens, men blev snart varse om att jag kommer ta mig dit igen så snart jag kan. Notera den GIGANTISKA vertikala trädgården!!!!1

Öl, stickling och min mobil – tre saker som värmer min själ. Jag fick hjälp av hotellets concierge att ta en stickling, haha, han gav mig till och med en sax (!). Jag fick med mig något som jag antar är någon slags begonia.

Tre andra som värmer min själ: Karin, fotograf Sara Arnald (Sara Arnald) och Hilde (Hilde’s Closet).

Och Kicki (Kicki Norman) och Linnéa Öst (Arga Tanten) – och Camilla (Camellis), som jag inte fick bild på!

Dagen efter satt Smulis på vårt vardagsrumsgolv och försökte packa ner alla pressprover – vilken tur att hon hade mig som insisterade på att hon skulle ha med sig en tom resväska!

Oj vilken göttig helg. Det var allt! Nu ska jag sova i två år.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

FREDAGSFILM: Femme fag chit-chat

Hello skrotbananer!

Nu ska vi prata lite om transgrejer. Man måste ju ändå säga att transerfarenheten, dess blotta existens, har blivit mycket mer synlig de senaste åren, och att det knappt diskuterats i det bredare samtalet förut. Det är positivt att man pratar om det. Men jag får en känsla av att folk i gemen har en väldigt ensidig bild av transpersoner, som hyperfeminina transkvinnor som representeras av resursstarka kändisar som Laverne Cox, Caitlyn Jenner och Gigi Gorgeous. Det verkar finnas en förväntan på transpersoner att de måste agera kön (”perform gender”) på ett väldigt utpräglat binärt sätt – om man ska vara female passing som transkvinna, eller male passing som transman, så måste man vara SÅ JÄVLA MYCKET KVINNA eller SÅ JÄVLA MYCKET MAN. Gigi har nämnt det i förbifarten i en video, att hon känner press på sig att vara väldigt feminin för att hennes identitet som kvinna ska tas på allvar, och det är ju så jävla skrämmande.

En av mina kära long time readers, Ziggi, har en nystartad Youtube-kanal som så sakteliga börjar fyllas med en massa informativa och personliga videos om transidentitet, könsuttryck, om femininitet i förhållande till maskulinitet osv. Han berättar så smart och ingående om sin erfarenheter och upplevelser och det är så sevärt, framförallt med tanke på vilken sorts transerfarenheter som ges utrymme idag.

Jag älskar att få ta del av hans upptäcktsresa genom livet, hur han navigerar runt mellan olika identiteter och begrepp och provar dem på sig själv för att se om de passar, för att sen i vuxen ålder landa i någonting som känns som hemma. TACK för detta fina, Ziggi, och tack för att så generöst delar med dig.

Älskar att den här bloggen sammanför mig med massa smarta, roliga och fina människor och lär mig nya saker varje dag! Gå in på Ziggis kanal och hälsa från mig! Nu ska jag gå och skriva en till tenta, hejdå!

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

BOMB: Black Owned Makeup Brands

Som vi redan konstaterat en miljard gånger: den marknadsliberala teorin om att man kan konsumera sig till ett bättre samhälle håller inte. Vi kan kanske skapa krusningar på ytan genom att välja vad vi lägger pengar på och inte, men någon grundläggande samhällsförändring är bara att glömma. Med det sagt är det alltid intressant att grotta ner sig i nya och roliga märken, som genom sin existens bidrar till en förändring av utbudet, ett bredare spektra eller en större mångfald. I den amerikanska beautysfären har det talats om ”BOMB challenge”, dvs. en utmaning där Youtubern eller bloggaren ska skapa en hel look med enbart produkter från varumärken som ägs av svarta (BOMB står alltså för Black Owned Makeup Brands).

Ibland räcker det inte att försöka övertala stora etablerade varumärken att börja skapa produkter som passar alla – de kan helt och hållet skita i detta och ändå klara sig alldeles utmärkt – och då kan det ibland krävas att ett helt nytt varumärke helt enkelt skapats av personer som själva förgäves letat efter produkter som går att använda. Det är ju också nice att lyfta andra entreprenörer och företagsledare, i en bransch som annars domineras totalt av ett fåtal giganter som till 100% ägs av vita män.

Här är några BOMB-tips som jag tycker att man kan kolla in:

Coloured Raine. Experter på matta flytande läppstift, de har ett i varje färg. Har varit på vippen att beställa härifrån flera gånger men har hejdat mig varenda gång p.g.a… tja, behöver ingenting.

 

Iman Cosmetics. Ägs av somalisk-amerikanska modellen och legenden Iman Abdulmajid, ja alltså David Bowies fru. Iman Cosmetics har det mest kompletta utbudet, är överlägset störst och har produkter för flest olika hudtoner, ja även några ljusare. Inte så experimentellt som vissa andra på denna lista, men även ”tråkig basmakeup” behövs ju!!! Iman Cosmetics lanserade även världens första mörka BB cream!

 

LUAM. Ett svenskt märke, som förvisso inte fokuserar särskilt mycket på smink, men desto mer på löshår och hårvård. Ägs av två killar som döpt märket efter deras systrar, båda syrrorna heter alltså Luam (älskar bröder så mkt).

 

Maréna Beauté. Ännu ett svenskt märke! Som funnits relativt länge nu också. Makeupartisten Diarry Maréna var först på den svenska markanden med smink specifikt anpassat för att passa mörka hudtoner, och här fokuserar man främst på basprodukter. Extremt stylish förpackningsdesign också. Det är ALDRIG ett minus.

 

Danessa Myricks Beauty. Ett utpräglat makeupartist-märke, skapat av en MUA och mest verkar tilltala andra MUA:s och riktigt hängivna sminklovers. De är kända för deras metalliska pigment, som verkar totalt överjordiska tbh, och bl.a. Linda Hallberg ser ut att ha kärat ner sig i pigmenten totalt (här har hon bloggat om en helt lila Prince-kollektion, och här finns ett inlägg med sinnessjuka swatches på metalliska pigment).

 

The Lip Bar. Ett läppstiftsmärke som lagt all sin energi på att förfina den matta formulan, och det ser ut som att det gått riktigt bra för dem. De två cheferna medverkade i ett avsnitt av Shark Tank, ni vet där modiga entreprenörer ska presentera sin idé till ett gäng empatistörda miljardärer för att få dem att investera pengar i bolaget i utbyte mot en bestämd andel ägande. Det gick inte så bra för dem i Shark Tank, men de har klarat sig utmärkt utan deras sketna slantar! Tipstack till Cat!

 

Pat McGrath Labs. Man kan såklart inte skriva en sån här lista utan att nämna the queen of queens, lady Pat McGrath, den enskilt störste och mest inflytelserika makeupartisten i världen. Hon kickade igång en egen makeuplinje för några år sen, och som första produkt lanserades ett guldpigment vars syfte var att efterlikna äkta guld så mycket som det bara går. Utbudet har sen dess vuxit med nya metallpigment, men även highlightern Skin Fetish som verkar heeeeeeeeeeeeeeeeelt…

Har ni testat några av dessa märken? Jag tänker mig att åtminstone någon enstaka läsare måste ha testat något från Pat McGrath Labs, eller Maréna!

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!

 

Diptyque Tam Dao

De som följt denna blogg länge och läst mina parfyminlägg vet att min parfymsmak vilar på två stadiga ben; antingen gillar jag de tjocka gourmanddofterna eller sträva, stickiga trädofter. Tam Dao från Diptyque hör till den senare gruppen och är en av mina bästa. Jag bytte till mig den av Kakan – jag hade en flaska Ombre Dans l’Eau som jag inte kunde bära för att den påminde mig för mycket om när en vän för några år sen förlorade sitt liv till cancerhelvetet. Kakan i sin tur hade denna flaska, som påminde henne om en dålig tid i hennes liv, och vi kom helt enkelt överens om att byta våra Diptyque-parfymer med varandra rätt av. Helt perfekt, så länge jag kommer ihåg att inte ha på mig den här om jag vet att jag ska träffa henne…

Doften då? Ja det är en relativt okomplicerad historia om sandelträ, cederträ och cypress, väldigt ”balsamic” till sin karaktär. Väldigt enkel och rättfram, inga överraskningar. Kanske lite väl kort hållbarhet iofs, den inleder extremt starkt och överväldigande men redan efter en halvtimme har den gjort reträtt och blivit väldigt hudnära. Inget fel med det dock! Kan faktiskt vara rätt skönt ibland.

Namnet kommer från en skog i en dimhöljd dal i norra Vietnam, och Diptyque beskriver själva doften såhär: ”Recalls memories of the East, the precious, sacred scent of sandalwood in the heat of an Asian jungle”… absolut, DJ Tropikhjälm har rätt till sin åsikt, men för mig doftar den träslöjdssal. Man behöver inte göra det särskilt komplicerat eller pretentiöst. Det här är en skitfin parfym, helt klart besläktad med Hermès Terre d’Hermès (inlägg här) och L’Occitane Eau de Cade (inlägg här), så om man gillar den kommer man även att gilla Tam Dao.

Här kan man läsa om den på Fragrantica.

XOXO, A
Följ WHINAR.se på Bloglovin’ eller RSS
och ge mig lite kärlek på Facebook!