Förresten

Hej mina silkesmaskar,

Herregud vilken fin respons jag fått på mitt förra inlägg. Det bara fortsätter att strömma in, trots att det var typ tre veckor sen jag publicerade. There’s a lot more where that came from, och trots att jag känner mig trött på skönhetsindustrin är jag inte trött på beauty generellt – framförallt är jag inte trött på skrivandet och på er som läser.

Jag har under våren och sommaren behövt öva på att släppa taget lite och vara medelmåttig, så jag kan lika gärna praktisera det här på bloggy också. För jag vill inte sluta skriva, jag vill bara sluta ha så jävla höga krav på mig själv. Publicera fler inlägg som är good enough, istället för att låta dem ruttna som utkast i flera år (true story).

Jag kommer också sluta med affiliatelänkar. Om jag menar allvar med att vara en röst som inte bidrar mer till överflödig konsumtion – men samtidigt fortsätter skriva om beauty – är ett rimligt steg att ta bort det ekonomiska incitamentet till att länka till inköpsställen osv. Eftersom att jag haft affiliatelänkar i nästan tre år nu kommer jag inte orka ta bort de länkar som redan finns, det rör sig om hundratals. Så de får ligga kvar. Men jag kommer inte lägga in nya.

Swedish air

Jag vet att jag är en klyscha som retar mig på sånt här men HERREGUD KOM IGEN

Jag kommer att fortsätta gå på pressmöten och ta emot produktutskick, och kommer såklart fortsätta att märka ut dem ifall de letar sig in på bloggen. Jag kommer dock göra det tydligare än förut. Jag kommer också fortsätta skriva mest om det jag tycker om, och inte så mycket om det jag inte tycker om (fast en riktigt saftig sågning är svår att motstå ibland).

Vi får se hur det blir!

Var är jag nu? Tankar om ansiktets nakenhet och klimatet

Jag har mycket svårt att erkänna det, men jag har liksom fortfarande problem med att visa mig i sociala sammanhang eller på jobbet osminkad.

I påskas hade jag glömt att packa ner min necessär i träningsväskan, och detta upptäckte jag när jag efter träningspasset skulle bege mig upp till jobbet för att påbörja arbetsdagen. Jag hade en kvart på mig, och rotade runt i väskan efter NÅT, men insåg snart att jag skulle bli tvungen att arbeta en hel dag helt osminkad. Ingen concealer, inget puder, inget på ögonbrynen, nada. Så har jag inte uppträtt ”bland folk” sen jag var kanske 18 år.

Helt osminkad är jag bara med familjen, på landet, hemma, på semester, där jag upplever att det inte förväntas något av mig och jag inte behöver göra något intryck på någon. Det jag letar efter i hudvårdsprodukter och olika behandlingar är ett resultat som gör mig bekväm utan smink, eftersom att jag allt oftare kommit att se på morgonsminkeriet som ett tidskrävande måste. De produkter och behandlingar jag återkommer till ska motverka rodnad och orenheter, dämpa sebumproduktion, jämna ut hudtexturen – och så det där med ögonbrynen. Jag tycker att jag ibland ser ut som en bänkskiva i marmor utan mina ögonbryn. Liksom – blank, blek och spräcklig och utan konturer. Lyxig och rätt så bougie, visserligen, cannot deny hehe. Men fortfarande. En kall stenskiva. Så det har blivit några sessioner med microblading, och så färgar jag brynen på det.

För att mitt ansikte ska kännas mer som mitt, även utan smink.

Den där måndagsmorgonen i påskas gjorde ändå nåt med mig, eftersom att hela den därpå följande dagen bestod av ofrivillig KBT, och dessutom hade jag och mina kompisar på jobbet planer efter arbetsdagens slut.

Fram till lunch var jag akut medveten om mitt ansiktes nakenhet och tyckte mig till och med fysiskt känna att jag såg blek och sjuk ut. Jag höll på med nåt slags bisarrt ursäktande mantra och kände behovet av att förklara för alla jag pratade med att ”jag glömde lägga ner necessären i träningsväskan imorse, classic måndag, typiskt mig att glömma sånt va! hahahah classic Annahita”. Jag kände mig så jävla pinsam som satt där, en 31-årig kvinna som är – let’s be real – djävulskt snygg och helt okej hy, dessutom trygg i sig själv, som i praktiken bad om ursäkt för att jag gått till jobbet osminkad. Ingen av mina kollegor reagerade på mitt utseende, utom en chef som gav mig en nollställd blick när jag hälsade på honom i gymmet. Insåg sen att han inte kände igen mig.

Nån gång efter lunch glömde jag bort att jag var naken i ansiktet och went about my day.

Kruxet är inte att jag sminkar mig till oigenkännlighet, utan har en rätt enkel sminkrutin till vardags. Bas, rouge, bryn, kanske mascara. Jag ser inte ut som någon annan när jag är sminkad, utan det som skaver är ju att jag tycker att jag ser ut som mig själv när jag är sminkad. Hos Saffron Sugar, en av våra bästa skönhetsskribenter (a tru intellectual!), kan man läsa om begreppet hyperrealism och dess förhållande till fysisk skönhet. Jag vill inte ge någon sammanfattning av hennes text, utan anser att den bör läsas i sin helhet, men det här citatet sticker ut:

Let’s use the facetuned selfie as an example. The image is a representation of your body. It is not the real thing – it does not hold flesh, nor does it function as a body, it is only an image. However, if we subscribe to the idea of the hyperreal, the image is held as more true than the material reality. You see yourself as the image, the image is a truer self.

A Beautiful Matrix: Beauty, Social Media, and the Hyperreal, saffron-sugar.com

Jag tror att jag delvis har detta förhållande till mitt sminkade ansikte. Mitt sminkade ansikte känns ibland mer verkligt än mitt verkliga ansikte. Jag vill poängtera att det inte handlar om att jag ”känner mig ful” utan smink, ty den känslan har jag aktivt börjat omfamna (läs mer här: FREDAGSFILM: Om att vara ful). Det är inte heller fel att tycka att man är fin i smink och tycka att det är härligt (eller nödvändigt för ens självkänsla). Jag hoppas också att alla ni som läser känner mig tillräckligt väl för att förstå att jag inte tycker att beautyrutiner är vilseledande/fejk/bla bla bla. Det är bara det att för mig ställer sminkandet och hudvårdandet upp en extra tröskel mellan mig och världen, och jag vill att mitt nakna ansikte ska kännas som det ansikte som är mest jag. Inför mig själv.

Och det är inte heller praktiskt. Jag vill kunna klä på mig, borsta tänderna & håret och vara out the door. Just nu är det verkligen ett projekt för mig att lämna hemmet för sociala eller professionella sammanhang. Jag är inte fullt ut ärlig när jag säger att smink och hudvård enbart är terapeutiskt, att ta hand om mig själv, behagligt och taktilt, en stund att andas i vardagen, osv. Det är alla de där sakerna – men det är också ett hinder. Jag har försökt uttrycka det i de senaste intervjuerna jag gjort, och det beror till stor del på att journalister ställer andra sorters frågor nu. Vi har liksom passerat stadiet där man ba:

Sminklovers: God morg-
Omvärlden: Kan man förena sminkintresse med feminism tho? 🤔

Jag uppskattar det något enormt, och vill verkligen bejaka denna utveckling! Men jag tycker inte att jag/vi/”influencers”/branschen i tillräckligt stor utsträckning pratar om den moderna avancerade skönhetsrutinen som ett val. Många hudvårdsingredienser har knappt en mätbar effekt och de flesta har inte ens en vetenskapligt bevisad effekt, och kvalitetsskillnaden mellan ett serum för 200 kr och 800 kr är inte jämförbar med prisskillnaden. Det är inte som att man får ett serum med fyra gånger så stor effekt, bara för att man spenderar fyra gånger så mycket pengar. Heck, man måste inte ens ha ett serum! Du kan välja bort serum, du måste inte ha en syratoner eller någon annan toner heller, du kan skippa både primer och setting spray, och nej det är inget fel på dig om du bara har en enda sminklook och den består av mascara. Och herregud du behöver då rakt inte någon särskild mascara till de undre ögonfransarna (att det ens finns såna produkter… jesus). Parfymgarderoben kan du verkligen stryka och lägg ifrån dig pincetten while you’re at it. Njut av att göra ingen-jävla-ting i några veckor, det gjorde jag i somras och hörrni, det var fucking underbart. Jag tillbringade i princip hela sommaren i familjens sommarstuga, ja det blev mer än en månad till slut. I början körde jag min hudvårdsrutin som en duktig liten beautynörd, men jag orkade inte upprätthålla den, hade liksom inga incitament eftersom att jag i princip inte träffade någon utanför familjen. Då blev det tydligt att visst fan sysslar jag med beauty för andras skull. Iallafall delvis. Till slut bestod min skönhetsrutin av att skvätta kallt vatten i fejset på morgonen, eventuellt lite go læbepomade. Men annars ingenting alls. Nej, inte ens SPF. I en månad. Jag insåg att att den diffusa frihetskänslan jag kände av att göra ingenting med mitt fejs sorgligt nog liknade frihetskänslan jag kände när jag t.ex. gjorde microblading. Den där känslan av ”nu blev mitt liv plötsligt lite enklare”. Eller ”tröskeln mellan mig och omvärlden är lägre nu”.

Och det har varit väldigt svårt att såhär i efterhand gå tillbaka till mina gamla rutiner. Jag hittar liksom ingen motivation. Den massiva klimatångest som den här vidriga sommaren fört med sig har snarare inneburit det rakt motsatta. Jag ventilerade på mina instastories, och fick så otroligt mycket respons från följare – men det som fastnade hos mig var att väldigt många av mina bloggkollegor, varav flera giganter, visade sig ha känt samma sak. Men det är bara något vi diskuterar privat i våra DM:s.

Jag älskar ju beauty. Men jag älskar inte beauty så pass mycket att jag lyckas kväva rösten i mig som säger att mitt bloggande i dess nuvarande form i praktiken enbart går industrins ärenden och bidrar till ökad konsumtion. Betyder detta att jag tror att jag som bloggare kan avgörande betydelse för klimatets fortsatta sönderfall genom att få mina typ 1000 läsare att köpa mer? Nej, bara att jag känner både skuld och ett ansvar, och vill förändra något. Betyder detta att jag ska sluta skriva? Nej, antagligen inte, jag älskar samtalet med er läsare och själva skrivandet alltför mycket. Men jag kan säga att jag är glad för att jag har full kontroll över min blogg, att det inte finns någon annan som säger åt mig hur ofta och om vad jag ska skriva, att jag inte är knuten till nån intäktsberoende portal som hetsar med publiceringskrav. Jag har inga krav på mig och äger mitt skrivande fullt ut. Framförallt är jag glad för att jag inte försörjer mig på detta, och har därför råd att vara ibland frångå hela syftet med bloggen, och även ha perioder på flera månader där jag inte publicerar något alls.

Tack för att ni läst såhär långt, ni är bäst. Jag vill gärna veta hur ni reflekterar kring sånt här, blir skitglad om ni delar med er av era tankar, högt som lågt!

Puss från eder alltid trogna flottdrottning.

No retouch

En grej jag sympatiserar STARKT med är att .FÄRG Collection har slutat retuschera sina annonsbilder helt, inte en dag för tidigt ärligt talat. Alla bilder på hemsidan är oretuscherade, det känns fett härligt och ovant att klicka runt och se mer verklighetsnära bilder. För att lyckas med oretuscherade bilder krävs det dock ett gediget hantverkskunnande, rejält bra produkter och en begåvad fotograf, och har man det kan man åstadkomma en sån här bomb ass bild på mig trots att jag vid fototillfället led av mitt livs värsta utbrott av stressfinnar. Man kan ana spåren av det på nedre delen av kinden, och den texturen har helt enkelt fått vara kvar. Jag ser mig själv och känner igen alla detaljerna av mitt ansikte, linjerna under ögonen, den där envisa hårtesten under örat, mitt peach fuzz som pga studiobelysningen är upplyst som en gloria… :’) Man ser t.o.m. röda blodkärl i ögonvitorna. Fett real. Jag önskar att fler företag följer efter och att vi så småningom ser en ny standard för sminkreklam.

Make-up och foto av den ljuvliga älvan Rasmus Petterson, a.k.a kaleidocolours.

En två timmar lång sminksession med den kameraskygga makeupkonstnären Rasmus Pettersson

Två lästips och två drycktips

Den vegetariska och alkoholfria restaurangen De Toekomst (”framtiden”), i holländska Dordrecht, tidigt 1900-tal

Jag vill tipsa om två läsvärda texter om villkoren i skönhetsbranschen, och om något du kan dricka medan du läser.

1. Tidningen Arbetet har skrivit en artikel om arbetsmiljön för fransstylister, hur de exponeras för starka allergiframkallande kemprodukter och hur utbredd okunskapen är kring arbetsmiljö i branschen: Inget skydd för egenföretagare i skönhet.

2. I Aftonbladet skrev Martin Aagård för ett tag sen om vad han kallar för ”rättslösa nätproletärer”, en otroligt träffande beskrivning av den nya generationen av unga influencers som cyniskt och hänsynslöst utnyttjas av skönhetsbranschen: Smygreklam som yrke.

3. Och slutligen drycktipsen. Allt oftare avstår jag helt från alkohol eller väljer drycker med väldigt låg alkoholhalt eller folle. Jag tycker att de alkoholfria alternativen blivit sjukt mycket bättre senaste åren, och framförallt tänker jag då på de varianterna som inte bara består av ”alkoholfria varianter” av det som annars brukar innehålla alkohol (typ öl och vin alltså). Ibland vill man ju varken ha en blaskig nollprocentig öl eller en läsk, utan nåt som har de kvalitéer hos alkoholhaltiga drycker som gör att man dricker dem långsammare än en cola. Jag har därför kärat ner mig i shandy, radler, clara och andra drycker som är som en blandning av öl och fruktjuice av nåt slag. De påminner lite om cider men känns ändå bestämt som något annat än cider. Tycker jag.

Clausthaler Lemon är en alkoholfri shandy (dvs. öl och lemonad) som är lättillgänglig eftersom att den ofta står bredvid folkölen i många mataffärer, brukar kosta typ 10 kr per flaska. Har i princip noll ölkaraktär även om den innehåller 40 % alkoholfri lager, utan känns mer som en mindre söt läskliknande dryck.

Flying Brewery Lemon Radler innehåller 55 % öl och har därför en tydligare ölvibb än Clausthaler Lemon, men samtidigt möcke möcke citronig. Den är dyrare, tippar på någon tjugolapp kanske. Den är inte heller lika lättillgänglig för jag har hittills bara sett den i Folkölsbutiken på Hornsgatspuckeln, men jävlar vad god den var!!! Endast 2,2 % alkohol också, nice.

Är det nån av er som sitter inne på tips på goda alkoholfria drycker eller såna med väldigt låg alkoholhalt, men som inte är cider eller läsk eller blaskig alkoholfri öl? Do share!

TRE TOMMA: Hudvård

**Inlägget innehåller annonslänkar**

Krafs krafs, dags att rensa ut tomma flaskor och gå till återvinningen!

Murad Sensitive Skin Soothing Serum (699 kr på Hudoteket)
Detta är den andra flaskan jag tömmer av detta favoritserum, det är nog en av mina favoritprodukter och en av de dyraste tyvärr. Allra oftast vill jag åt extra fukt i ett serum, och det får man i mängder med denna törstsläckare. Märker inte av att den ska dämpa rodnad, men sadly har jag lärt mig att aldrig förvänta mig det av hudvård. Jag har hursomhelst skrivit om SSSS flera gånger förut, vana läsare är nog trötta på att höra mig tjata om denna vid det här laget.

Yves Rocher Hydra Végétal Eau Micellaire (79 kr på Yves Rochers hemsida)
De flesta tre tomma-inläggen består av produkter jag tagit slut på för att jag älskat. Det är lite annorlunda med micellärvatten, för de går liksom alltid åt, hur medelmåttiga de än är. Det är väl bara en sån produkttyp som aldrig riktigt kan imponera, den kan bara göra en besviken. Yves Rochers micellärvatten har inte gjort något särskilt intryck på mig – men den har gjort sitt jobb på ett adekvat sätt i förhållande till priset.

Benton Snail Bee High Content Essence (329 kr på Lyko)
Det var säkert ett halvår sen jag tog slut på den här men trots det så minns jag den mycket väl, varje droppe gick åt och lemme tell ya darlings, det var en FRÖJD. Prick den serumkonsistens som jag älskar, slibbig och maximalt fuktmättad utan att bidra med minsta tendens till överproduktion av sebum. Sjunker in fint. Luktar nästan ingenting. Verkligen ett fuktserum i världsklass för flottisar, och perfekt att följa upp syror med. Åååh myser vid blotta tanken och önskar att jag hade en till flaska. Jag tänker dock att den inte är tillräckligt kraftig för de som är riktigt torra i hyn, eller för vintern. Man kanske kan se detta som en billigare variant av Murad-serumet ovan nu när jag tänker på det, det är faktiskt lite samma vibb men helt olika pris…

Hoppas ni mår fint! Själv njuter jag av att det inte är 45 grader varmt längre, jag har visst blivit känslig för värme på gamla dagar. Imorgon ska det dock återgå till det som blivit ”det normala”, dvs ja typ hundra grader.